Kultur o Nöje

En märkligt välbekant plats

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Kjell Espmark.
Foto:Bruno Ehrs
Kjell Espmark.

Historielöshet, oförsonlig enighet och soltorkat samvete. Landet Thule i Kjell Espmarks satiriska allegori känns märkligt välbekant, tycker recensenten Martin Lagerholm.

Resan till Thule

Författare: Kjell Espmark

Förlag: Norstedts

Kjell Espmark är den okränkbara individens försvarare mot förmynderi och allsköns dumheter. I sin förra roman, ”Hoffmanns försvar”, behandlar han bland annat den politiska maktens skräck för de krafter den inte kan kontrollera, i synnerhet den fria fantasin. Med nu utkomna ”Resan till Thule”, en fränt satirisk allegori på hundra sidor, fortsätter Espmark att skriva in sig i en drastisk litterär tradition som för tankarna till såväl Heinrich Heine som till Voltaire och Denis Diderot. De sistnämnda är samtida till jagberättaren, en fransk vetenskapsman som har för avsikt att utforska det märkliga landet Thule långt uppe i norr.

Förutom att motvilligt förälska sig i sin tolk Sigrid, en av få i Thule som behärskar franska, får han många tillfällen att häpna över rikets många förbryllande egenheter. Till en början verkar han befinna sig i upplysningsfilosofernas utopiska idealstat: ”Den enskildes frihet under samfundets trygga paraply! Rousseau skulle ha jublat.” Men snart nog blir han varse att nationen saknar både minne och historia och att lärarna i skolorna hävdar att ”varje påtvingad kunskap var en kränkning av barnets perspektiv”. Och naturligtvis har den moraliska stormakten utan spår av religion ändå beslutat sig för att frälsa världen, varför ”soltorkat samvete” är största exportvara i detta för läsaren bara alltför välbekanta land.