Kultur o Nöje

Jan Guillou: "Äkta amerikanska jeans"

ny bok Artikeln publicerades
Dagens bok är den sjätte delen i Jan Guillous romansvit "Det stora århundradet".
Foto:PONTUS LUNDAHL
Dagens bok är den sjätte delen i Jan Guillous romansvit "Det stora århundradet".

Jan Guillou fortsätter med sin svit om 1900-talet. Sjätte delen handlar om Eric Lauritzen, en person som verkar ha mycket gemensamt med Guillou själv. Men boken är ganska grå, tycker kulturskribenten Christian Swalander.

Jan Guillou

"Äkta amerikanska jeans"

(Piratförlaget)

Den amerikanska filmen och tidiga rockidoler tände under 1950-talet i unga svenska hjärtans djup en sugande längtan efter äkta amerikanska jeans.

Att Jan Guillou väljer att kalla den sjätte delen av sin romansvit och krönika över den norsk-tysk-svenska familjen Lauritzen för just ”Äkta amerikanska jeans” är lätt att känna in sig i för den som var med när det begav sig. Och kanske dessutom av oförstående föräldrar fick ett par svensktillverkade jeanskopior i trist tyg och med taskig skärning. Säg Algots, det räcker!

Släktkrönikan som litterär genre är fylld av monumentala förebilder som Manns "Huset Buddenbrook", Galsworthys Forsytesaga och i Sverige Mobergs utvandrarsvit eller Delblancs oändligt tragiska Samuelböcker.

I den divisionen spelar inte Jan Guillou, vilket blir smärtsamt tydligt i den här delen av hans svit. Egentligen överger han släktsageperspektivet så gott som helt och hållet för att i stället skriva en berättelse om Eric Lauritzen, som är född 1944 och har mycket stora likheter med Jan Guillou själv.

Detta är såvitt jag kan se helt och hållet en kronologisk redogörelse för Erics, eller Jans, barndom och första ungdomsår, avfattad på Guillous vanliga gråmelerade, lätt omständliga, men ändå vårdade litterära språk. Allt i ett barnperspektiv som i längden, och den är lång, blir alltför begränsande.

Det verkar som om Jan Guillou själv känt av bristerna med det här sättet att skriva. I en sidohandling låter han göra gällande att boken skrivits redan 1968, men då efter granskning av släktingen Johanne, kritiker på Dagens Nyheter och huvudperson i förra boken i sviten, ”Blå Stjärnan”, inte ges ut.

Först nu sker det alltså, och då får man väl tänka sig att författaren räknar med läsarens överseende för bokens brister, eftersom den skrevs för länge sedan av en orutinerad och osäker upphovsman.

Kanske det funkar, det finns ju snälla människor.