Kultur o Nöje

Musikalisk resa från Sapporo till Skillinge

Ystad ,
Yosuke Sato spelar så vackert att tiden sånär står stilla.
Foto:
Landgren & Lundgren på Ystads teater.
Foto:
Karolina Almgren spelade på café Hos Mortens innergård.
Foto:
Deborah Brown var fredaens stora behållning, enligt YA:s recensent.
Foto:

Fredagen var en dag med glokal jazz-storytelling, från Sapporo till Szczecin till Skillinge. YA: s recensent Sven Bjerstedt följde festivalen från dagens konserter till sena jammet på Marinan.

Artikeln publicerades 6 augusti 2017.

Jacob Fischers kvartett bjuder trivsam mainstreamjazz, präglad av ledarens infallsrika och virtuosa gitarrspel.Altsaxofonisten Yosuke Sato kombinerar osannolik teknisk behärskning med oförfalskad, översvallande spelglädje. I balladerna ”Emily” och ”Sophisticated lady” spelar han så vackert att tiden sånär står stilla. Snabbare nummer som ”Airegin” och ”Ornithology” präglas av viss fartberusning. Sato får bråttom i fraseringarna, ligger före i beatet, rusar genom harmonilandskap fulla av sevärdheter.

Trummisen Andreas Svendsen uträttar storverk som både lyhörd ackompanjatör och distinkt solist. En synnerligen glad bekantskap är pianisten Zier Romme Larsen, snillrik, pregnant och rytmiskt stensäker.

Karolina Almgren visar sig vid fredagens följande gårdscafékonsert fullt övertygande i bägge sina roller, som kompositör och improvisatör. Fina jazzvalser får vi i ”Visby” och ”Sista låten”. Som kraftfull solist komponerar Almgren i stunden, med säker koll på struktur, logisk utveckling och dynamisk uppbyggnad.

Kvintetten klingar personligt, gärna sprött och naket, utan ackordinstrument och med egenartade cello- och basstämmor. Det skulle nog gjuta ytterligare liv i musiken om alla i gruppen kunde vidareutveckla samma fria, mindre respektfulla förhållningssätt till arrangemangen som ledaren. Att man förmår ta ut svängarna råder det inget tvivel om: ”Visa efter Torn Erik” bygger mot konsertklimax med cellist-ylande och trummisduell.

Ett sällsamt prov på jazz som naturkraft får vi också. Under förspelet till ”Here’s that rainy day” börjar det droppa ovanifrån. ”It works!” utbrister den legendariske jazzkritikern Doug Ramsey bredvid mig och flyr förtänksamt in under tak. Och minsann: driver Doug, faller regn. Tajming är jazzens adelsmärke. Mycket riktigt: exakt i låtens slutfras kommer skyfallet.

Deborah Brown är fredagens största behållning: en komplett, genommusikalisk sångerska med suverän diktion. En hyllning till Ella Fitzgerald rymmer förstås en rejäl dos scatsång. Här är Brown verkligen i samma division som Ella, vilket inte vill säga lite: varm, självfallen, rytmiskt suverän. Hon textar med lust, must och märg, levererar ordens klang och innebörd med förstånd och finess. Vi kommer henne nog allra närmast i det fina stråkarrangemanget av ”How deep is the ocean” och när hon själv ackompanjerar sig vid flygeln i extranumret ”The nearness of you”.

Men inramningen är ett spretigt koncept: den habila men försiktiga komptrion som inte verkar veta om de får lov att svänga loss, stråksektionen med snickarglada arrangemang, utförda med precision och välklang, den spräckige saxofonisten Sylwester ”Cat” Ostrowsky – och mitt i allt detta en lysande sångerska! En julafton med alltför många mjuka paket. Bättre hade det varit att utgå från och lita på själva kärnan.

Jan Lundgren och Nils Landgren sätter varsamt upp ramarna för sin miniatyrkonsert: ett distinkt finlir och samtidigt en virtuos lekstuga där förväntningar skapas, infrias eller kommer på skam, ett partnerskap där stundens ingivelser tas emot med öppna armar och kreativa motdrag – som i de intensivt svängande ”Gånglåt från Älvdalen” och ”Norwegian Wood”. Landgrens raka, vibratolösa sång i ”This masquerade” och ”The nearness of you” är förunderligt själfull. Duokonserten ger delikata prov på konsten att avstå, att låta även tystnaden tala i samspelet; det är behärskning och lekfullhet, initiativkraft och lyhördhet i skön förening, och publiken jublar.

Det nattliga jammet på Marinan förgylls av finbesök. Här förenas festivalhjältar från världens alla hörn – Bobby Medina, Yosuke Sato, Deborah Brown, Jan Lundgren och många fler – i unika versioner av ”Bye bye blackbird” och annat ur den gemensamma låtskatten. I ”Perdido” triumferar Zoltan Czörsz med det bästa latin-trumspel jag hört. Och fem över två på lördagsmorgonen bevittnar vi uthålliga jazzdiggare det osannolika: den oförbrännelige jampianisten Svempa Lundeqvist avgår med segern i en munter bluespianoduell med festivalens konstnärlige ledare.

Fakta

Konserterna, fredag

Yosuke Sato meets Jacob Fischer New Generation Quartet, Per Helsas gård.

Karolina Almgren Projekt, Hos Morten Café.

Deborah Brown with strings feat. Sylwester Ostrowski: ”Remembering Ella”, Ystads teater .

Landgren meets Lundgren, Ystads teater.

Jam: Sven-Erik Lundeqvist Trio, Marinan.

Visa mer...