Kultur o Nöje

Tomelilla, Folkets park: "Vit kanin Röd kanin"

Teater Artikeln publicerades
Bror Tommy Borgström framförde i tisdags kväll "Vit kanin Röd kanin".
Foto:

Pjäsen "Vit kanin Röd kanin" är ett turnerande experiment som var kväll ser en ny skådespelare ensam på scen. Med hjälp av publiken tar hen genom sig dramat. Kulturjournalisten Anders E Larsson fick en unik upplevelse i Tomelilla, med Bror Tommy Borgström i huvudrollen.

"Vit kanin Röd kanin"

Manus:

Nassim Soleimanpour

scen:

Bror Tommy Borgström

Gästspel av

Riksteatern i Tomelilla Folkets park, 18 april. Turnéfinalen sker i Karlskrona på fredag, då med Katarina Ewerlöf på scen.

I Nassim Soleimanpours uppföljare till den globala hiten "Vit kanin Röd kanin", "Blank", möter publiken samma dramaturgiska metod: pjäsen kan inte slutföras utan publikens hjälp.

Manuskriptet till "Blank" består av åtskilliga luckor, vilket överlämnar ansvaret till åskådarna att forma händelseutvecklingen. Varje kväll står en ny skådespelare på scenen och pjäsen blir en slags ”berättelsemaskin” som matar fram livshistorien om såväl skådespelaren, dramatikern och en slumpmässigt utvald person i publiken.

I "Vit kanin Röd kanin", som hade premiär 2011, finns redan ett färdigt manus, som kvällens aktuella skådespelare utan repetition eller vetskap om innehållet läser upp för publiken – som under pjäsens gång involveras i stor omfattning.

På en snöfylld aprilkväll i Tomelilla är det skådespelaren Bror Tommy Borgström som står på scenen. Han, liksom alla andra som är villiga att utsätta sig för kaninpjäsen, har 48 timmar innan föreställningen fått ett mejl med följande förhållningsregler: ”se eller läs inte pjäsen på förhand, ta med en vattenflaska upp på scenen, drick inte ur vattenglasen på bordet, förbered en strutsimitation”.

Ett mått av improvisationsförmåga tjänar personen på scenen väl. I de många länder som pjäsen spelats har åtskilliga ståuppkomiker och artister, vana vid att reagera på publikens reaktioner, framfört manuset.

Borgström, med gedigen publikkontakt från inte minst Marsvinsholmsteatern, har en naturlig pondus med sin bärkraftiga skånska stämma och förmåga att tackla det oförutsedda. Redan ett par sidor in i läsningen blir det en överraskning när Borgström råkar hoppa över en sida och gå händelserna i förväg.

Turnéledaren påpekar misstaget, Borgström tar in det skedda med jämnmod och i ögonblicket uppstår en stämning som bara existerar i rummet där och då.

"Vit kanin Röd kanin" kan sägas vara en blandning av teatersport, gäster med gester och en betydligt allvarligare klang där flockmentalitet och lydnad läggs över oss som ett ämne för begrundan.

Ingen föds ond, heter det, men kan likväl utföra onda handlingar under särskilda omständigheter. Det kan vara för att rädda sitt eget skinn, för att det ger ökad status i andras ögon, för att det triggar vårt belöningssystem och skapar en slags tillfredsställelse bortom moraliska termer av gott och ont.

Någon har gett dig en uppgift och du utför den med beröm. Ungefär som när de medverkande i publiken under "Vit kanin Röd kanin" går all in för att genomföra handlingarna som en frånvarande författare har hittat på.

Metaaspekten i "Vit kanin Röd kanin" är för ovanlighetens skull långt mer än ett konstnärligt hjärnbändargrepp. Att Nassim Soleimanpours ord, som (bland annat) skrevs en aprildag 2010, kommer att filtreras genom olika skådespelare och möta en för författaren framtida och okänd publik, är själva poängen med pjäsen. Passlös och belagd med utreseförbud ligger Soleimanpours hopp i att åtminstone hans ord kan resa vidare ut ur hemlandet Iran.

Att Soleimanpours ord fortsätter att flyga runt världen sex år efter premiären, oavsett hur hans personliga situation ser ut (han bor numera i Berlin), vittnar om kraften i det konstnärliga budskapet. Det är en av pjäsens stora förtjänster.

Det – och påminnelsen om att vi så villigt verkar ställa upp och medverka i olika spektakel bara för att någon säger åt oss. Harmlöst, som i en pjäs i teaterhallen i Tomelilla Folkets park, eller med förödande konsekvenser, som i Rwanda i april 1994.