Hemskheter från galgbacken

Jag har fått många mejl om både gästgivargårdar och den hemska galgbacken, som den tydligen kallas för i folkmun, invid Tullstorp och Tingbacken. Jag lutar nog mot att den ligger närmast Tullstorp.

Jag har också sett bilder på galgbacken och den är verkligen ståtlig och från dess topp ser man upp till åsen i norr och ut över slätten och havet. Många, som till exempel Kerstin Bengtsson, berättar om den hänförande utsikten. Hon hade en minnesvärd dag tillsammans med sin pappa uppe på kullen på 1980-talet då de fikade och njöt av panoramat.

Lika mycket njöt nog inte mördaren Tobias Andersson av utsikten när han halshöggs på galgbackens norra sida 1848. Det var den sista avrättningen på platsen. Susanne Andersson tipsade mig om en artikel i Trelleborgs Allehanda från 28 februari 2006 skriven av den kunnige och trevlige journalisten Lasse Bryggare.

Han berättar hemska historier som att skarprättaren fick hugga Tobias Andersson två gånger varefter huvudet studsade tre gånger, munnen öppnades och tungan stack ut som ett hån mot bödeln.

Lasse Bryggare hänvisar till en av sina källor och det är Egon Prahls bok ”Vemmenhögs härad”. Den ska jag leta reda på. Enligt Lasse Bryggare finns det många hemska historier från trakten, bland annat hur en orädd piga tubbades, under en festnatt med prosten och klockaren, att bege sig upp på galgbacken mitt i natten och klippa av tygstycken från de två halshuggna männens (Tobias Andersson och hans kumpan Ola Ljung) kläder. De låg i öppna gravar. Hon gjorde så men när hon var på väg ner såg hon två okända hästar. Då ingen ägare syntes till tog hon med sig dem till prostgården.

På morgonen hittades en ung kvinna mördad i en håla på galgbacken. Ingen fälldes för mordet, ingen gjorde anspråk på hästarna (som prosten behöll) och därefter kallades hålan för ”jungfruhålan”. Huh, vilken grym historia.

Men det finns en del att tillägga även när det gäller gästgiverier. Hur kom de till, varför fanns de? Jan T vet och skickade mig följande text:

”Du skriver om gästgiverierna, men jag vet inte om du har skrivit om att de ursprungligen var militärstrategiska hållpunkter. De flesta gästgiverierna kom till sedan svenskarna erövrat Skåne från Danmark. Det var Karl XI som såg till att de inrättades.

Där skulle hästar hållas för snabba byten för sändebud till svenskarna trupper om danskarna anföll eller om det blev uppror. Därför är det till exempel gästgiveri i Anderslöv- Skivarp-Ystad-Hammenhög och så vidare. Lämpliga hållpunkter för hästbyten som sagt, cirka 2 mil.”

Tack Jan. Att man tog in på gästgiverierna under resorna förstod jag men att det fanns en militär tanke bakom visste jag inte. Klokt tänkt av Karl XI.

Nu ställer vi kosan åt något annat håll, kanske lite mer österut.