Julkort är en allvarlig sak

Egentligen vill jag också att de ska vara hemmagjorda men i dessa tider kan man inte kräva det. Dock är jag bortskämd och har även de senaste åren fått fantastiska skapelser, rena konstverken från en del av mina vänner.

Att ställa sådana här krav från min sida är förmätet – jag skickar förvisso julkort men bara ”köpekort”. Men att få ett julkort som någon suttit och pysslat med och tänkt på mig ger en otroligt skön känsla, en riktigt stark bekräftelse.

Även om jag bara skickar ”köpejulkort” så försöker jag alltid hitta kort som är riktigt fina och helst med gammeldags motiv som tomtar och hästar och snö och havrekärvar med domherrar.

Nackdelen med elektroniska julkort är många. De är sällan konstnärliga utan ofta stela och plastiga. Det hjälper inte att tomten kan vifta med ena armen när han ser ut som att han ska tappa armen vilken minut som helst.

En annan nackdel är att de är svåra att visa upp. Förvisso kan man printa ut dem på hyfsat papper men det blir aldrig samma sak som ett vanligt julkort.

Och att visa upp julkorten är viktigt. De är bevisen på att du faktiskt har ett liv och åtminstone några vänner. En del sätter upp dem på kylskåpsdörren, andra ställer, eller lägger dem på ett bord bredvid någon tomte och jag har till och med sett ett fall där julkorten sattes upp på insidan av ytterdörren – där kunde ingen missa dem, där såg vi alla varje gång vi passerade ut hur oerhört omtyckt och populär denna person var, och är för den delen.

Själv brukar jag luta korten mot något så att de syns ordentligt plus att jag sätter de hemgjorda och de vackraste längst fram. Det är meningen att mina gäster ska bläddra bland korten och se vilka fantastiska vänner jag har.

Under flera år skickade jag julkort till många kända författare, konstnärer och musiker i hopp om att de skulle känna sig skyldiga att återgälda denna fina gest. Därmed skulle jag få riktigt fina skrytjulkort att visa upp. Jag fick inte ett enda kort. Annars är grundtanken rätt – skickar man inga julkort kan man inte heller räkna med att få några. Tjänst och gentjänst.

Jag får många julkort till tidningen, sådana jag kallar för jobb-julkort. Det är julhälsningar från företag och personer på företagen som jag inte har någon som helst relation till – typ någon på TV4. De är bara förtäckt reklam och jag tar aldrig hem dem om det inte är en usel jul så jag behöver några uppvisningskort för att inte förlora ansiktet...

Nej, julkort ska vara personliga och även om jag inte känner personen som skickar det så blir jag glad om jag ser att de är underskrivna av en riktig människa och inte en maskin – som elektroniska julkort.

Jag hoppas ni fattat galoppen och nu sitter jag framför brevlådan och väntar.