Vi skåningar kör på skidor

Alla håller med om att skåningar inte är särskilt bra på skidor, även de som jag förstår är duktiga på skidor och far fram på dem ofta – men stopp där; far fram på skidor, så heter det väl inte i Skåne? Så här säger Janne T:

”Du har helt rätt i att skåningar i allmänhet inte kan åka skidor. De säger till och med att de ”kör” skidor.

Skidåkning är inte att åka utför mer eller mindre bra. Det är att ge sig ut i skogen på skidor, i spår eller utan spår, med en liten matsäck på ryggen. 10 grader kallt, tyst och bara lite vind. Det är inte heller nödvändigt att åka i skogen, det kan också vara på en sjö eller en älv. Att ge sig ut på skidor på Kalix älv i mars och åka några mil, det är skidåkning!”

Mats U är också inne på ”kör-linjen” och han berättar också vad som händer när en skåning på skidor står på lite för mycket:

”I morse när jag läste rubriken, ”En skåning åker inte skidor”, så la jag betoningen på åker och tänkte, nej vi åker inte skidor, vi KÖR skidor. Visst har Du också hört den varianten. Men även när man KÖR skidor så är det bra med kritvitt läppstift. Men å andra sidan blir vi skåningar lätt kritvita i hela ansiktet när vi trampat lite för hårt på gasen när vi är ute och kör skidor. Jag brukar använda stoppvalla!”

Det är lite märkligt för jag har aldrig tänkt mig att köra skidor, jag tänker alltid åka skidor. Men vem är jag att veta något om det med tanke på min obefintliga karriär som skidåkare – så heter det väl i alla fall; inte skidkörare, väl?

För att förvirra bilden ännu mer har jag ett inlägg från Carsten K som har en annorlunda uppfattning om vad vi skåningar gör på skidor:

”Dina betraktelser över skidåkning torde härröra sig från rent semantiska problem. Skåningar går på skidor. Svenskarna åker skidor. Norrmännen löper på skidor. Som skåning får man vara glad om man kan stå på skidor.”

Njaaa, Carsten, är du säker på detta? Till och med en skidnovis som jag har för mig att det är norrmännen som ”går på tur”, jag har aldrig hört att de löper på tur men, men...

Över till trollen; Bengt E vet också att troll finns, det lärde han sig i Norge:

”Visst finns det troll. Jag reste förra vintern tolv dagar med Hurtigruten och flera kvällar bjöd man på seriösa föredrag, om till exempel norsk litteratur. En kväll handlade föredraget om norska troll och efter det så är vi alla övertygade om deras existens. Och i Norge fins det som i Sverige massor med trollnamn till exempel den kända Trollväggen, Trollfjorden och så vidare”

Och så till sist Eva T:s mysiga konstaterande: ”Visst finns det troll i alla möjliga skepnader. Helt klart. Men dom goaste och finaste är nog alla söta trollungar. Man får inte glömma dom. Eller hur?”

Naturligtvis inte, Eva!