Alternativ vegetarisk jul

Nu är det dags att ta julen på allvar, om en dryg vecka sitter vi där och kluckar och tindrar mot varandra och granen och väntar på tomten.

När jag var ung, på 1970-talet, då skulle man inte fira jul, det var inte politiskt korrekt. Men vi ställde till med fest ändå, det var som en vanlig julafton fast utan gran, tomte och klappar.

Jag minns en sådan där alternativ julfest i Arlöv, utanför Malmö. Vi åt och drack och var lite politiska utan att veta egentligen varför men vi var emot Vietnamkriget, och det var ju rätt, tycker jag än i dag. Men vi visste inte mycket om konflikten, vad som låg bakom kriget.

Framåt sena kvällen tog kampsångerna slut och av någon anledning trådde vi dansen och gjorde ett stort nummer av ”Små grodorna” så golvet gungade. Plötsligt ringer det på dörren och vi skickade ut en god vän från England, som inte kunde många ord svenska, att öppna.

Där stod två poliser, grannarna hade ringt. De frågade vad som stod på och när engelsmannen förstått frågan sade han som det var: ”We dance tiny frogs”. Poliserna gick.

Även i år blir det lite alternativt, ett vegetariskt julbord. Så brukar det vara hemma hos min dotter. Varken hon eller hennes pojkvän eller hans moder och syster eller min dotters moder äter kött. Någon skinka är det inte tal om.

Ett år tänkte jag obstruera och ta med mig egen skinka – ”den får du äta på balkongen”, skojade dottern allvarsamt, de vill inte ens se kött. Men det gör ingenting för de som står för maten är riktigt duktiga på vegetariskt och jag kan mycket väl hålla mig till det.

Det blir inte heller någon Kalle Anka eftersom dottern och pojkvännen inte har någon teve – det luktar lite 1970-tal. Men det är också bara bra, det finns väl inget tristare än att sitta i sällskap där ingen tittar på varandra utan alla bara glor rakt fram mot teverutan. Dessutom kan jag Kalle och hans vänner utantill. Men en sak finns alltid på plats och det är en vackert pyntad julgran och det känns bra. Det är ju granen som ger den rätta stämningen och så glöggdoften förstås och det får vi också.

Att det inte blir traditionellt julbord gör mig, som sagt, ingenting. Jag är redan ganska trött på julmat. Det blir ju så för oss som inte kan hålla oss utan drar igång så fort julmaten ligger där i diskarna. Jag har avverkat en tvåkilos julost, säkert 20 vörtbröd, julskinka (färdigskivad i påläggsförpackning, helt acceptabel), sylta, julmust, saffransbröd i olika former, rödkål och allt annat som hör julen till. Och det blir några rundor till innan allt är över.

Jag har också en plan för julklappar som jag förstås tycker är genial men den kan jag inte berätta om eftersom min dotter läser vad jag skriver. Dock iscensätter jag inte planen förrän nästa vecka, förmodligen inte förrän nästa fredag, men det räcker ju.