Ett skägg att dra i

Jag vet inte om det var jag som inspirerade honom, min avsikt var ju tvärtom, att slå ett slag för helskägget. Hur som helst blev hans fru positivt överraskad, hon har aldrig sett honom utan skägg och konstaterade att han var ju riktigt snygg under håret i ansiktet. Så kan det gå. Klart skepp! Lasse.

Han berättar också att han gick ut på stan i går förmiddags och noterade att folk som han känt länge och väl inte reagerade på det skägglösa ansiktet, de hälsade som vanligt. Det gör kanske inte så stor skillnad som vi med helskägg tycks tro.

Det bekymrar mig lite för jag har alltid tänkt att jag på ett enkelt sätt kan bli inkognito – det är bara att raka av skägget och lägga av glasögonen till förmån för linser. Nu vet jag inte hur jag ska göra om jag vill glida omkring obemärkt här i världen.

En av mina trognaste läsare, Ewa B mejlade och förklarar sin kärlek till skägg, men helskägg ska det vara. Hennes man har förstås helskägg och det förklarar saken. Så här skriver hon om sitt förhållande till sin mans skägg:

”Det skall vara helskägg! När vi träffades hade han en liten tofs på hakspetsen och likheten med en get var slående. Bättre med helt, så skönt att gräva in fingrarna i på kvällen i soffan. Bra att dra i när det manliga ”inte lyssna-momentet ”infinner sig. För det har du väl också drabbats av?”

Va? Det var något där på slutet som jag inte hörde. Allvarligt talat, Ewa, så är det väldigt populärt bland kvinnor att dra i skägget och det gör faktiskt ont. Men en härlig beskrivning av soffgrävandet.

När jag hade mina två katter älskade de att dra sina tassar, med försiktigt utfällda klor, genom skägget. Det kändes väl skönt mellan tårna, förmodar jag. Men de rev mig inte en enda gång.

Ni kommer kanske ihåg att jag för några år sedan berättade om hur jag alltid lät katterna slicka i sig grädde från min mustasch när jag till exempel käkat en fastlagsbulle. Då är det ofrånkomligt att grädde fastnar. Jag hade en katt på vardera axeln och så slickade de försiktigt i sig grädden. Nu tycker säkert en del av er att jag är äcklig men katter är väldigt renliga djur.

Och då är vi inne på en väsentlighet när det gäller skägg – man måste vara väldigt hygienisk och hålla skägget absolut rent. Jag schamponerar skägget varje morgon och när jag har ätit något kladdigt då är det raka vägen till badrummet och skäggtvätt.

Jag mins en kollega som en tid hade skägg men en dag var det borta. Jag frågade varför? Jo, en dag hade hans fru pussat honom och frågat om han ätit grillat. Det hade han fast två dagar tidigare... Tvål och vatten, mina herrar.