En riktigt God Jul!

I år ska det inte vara något problem att komma fram. Jag ser verkligen fram emot att fira jul med släkt och vänner, vi blir inte så många, sex personer, men det är tillräckligt många för att det ska bli riktigt roligt. Vi avrundar alltid med några omgångar sällskapsspel och eftersom jag är en väldigt dålig förlorare är det lika bra att ställa in sig på att vinna.

Jag vill utbrista i ett stort tack till er alla som har skickat mig så många och så fina julkort. När jag skrev om att jag avskydde elektroniska julkort, och helst av allt ville ha handgjorda julhälsningar, kunde jag inte drömma om att det fanns så mycket kreativitet bland er läsare.

Jag har fått minst 40 handgjorda julkort och de flesta är rena konstverk – jag är så glad över att ni har lagt ner så stor möda för att glädja mig. Jag önskar att jag kunde tacka er var och en men jag får nöja mig med att visa min tacksamhet på detta vis. Dessa fina julkort kommer jag att ha med mig resten av livet, inte ett enda kommer att hamna i papperskorgen.

Idag, på julafton, vill jag också skänka en tanke till alla er som av olika anledningar sitter hemma ensamma och firar jul. Det är inte så kul. Jag vet för jag har upplevt det själv några jular.

Det är klart att man kan roa sig själv och äta och dricka gott och det finns alltid något på tv att njuta av men det finns alltid ett sting av saknad i hjärtat.

Jag minns hur jag ett år tog en promenad innan Kalle & Co och det var fullständigt öde på stan. Det märkliga var att jag skämdes för min ensamhet. Jag gick in i den ännu öppna mataffären och köpte apelsiner och dadlar och lite annat godis och försökte se ut som om jag var på väg någonstans för att fira jul. Det kändes bättre att gå på gatorna med en kasse i handen, omedvetet öka jag steglängden – jag var på väg till någon och något. Jag hade rent av lite bråttom.

Men hemma var det tyst och ödsligt, telefonen bara låg där som död och jag kände mig ensam. Jag brukar skilja på att vara själv och att vara ensam. Jag trivs med att vara själv då och då men inte på julafton. Då var jag ensammast i hela världen. Så kändes det.

Därför tänker jag på alla er som sitter där framför tv:n idag och inte har någon att skåla med eller dela skratt och glädje med.

Hundratusentals svenska familjer åker utomlands över julen. Sitter under palmerna på Kanarieöarna eller i Thailand och har det gott – säkert välförtjänt. Då är det lätt att glömma bort mormor eller farfar, eller någon annan, som kanske sitter ensamma hemma och försöker firar jul.

Snälla, ta telefonen och ring och prata bort några minuter. Ett telefonsamtal på julafton, när man sitter där under granen och är sorgsen, kan göra väldigt stor skillnad.

Och nu önskar jag er alla, från mitt hjärta, en riktigt God Jul!