Ännu en nyårsdag

I går, nyårsdagen, lämnade jag inte sänghalmen förrän framåt två på eftermiddagen. Min vana trogen hade jag dock varit uppe och ätit frukost vid tiosnåret med en glupande aptit. Och sedan öppnat sovrumsfönstret och borrat ner mig under duntäcket – det är för mig en stor njutning och ett bra sätt att inleda det nya året på.

Är det inte så man säger? Hur man inleder året ger en fingervisning om hur det kommer att bli. Jag en slumrare under täcket. Jag läste också en deckare men lade ifrån mig en eftersom den var alldeles för blodig. Jag är inte särskilt kräsmagad men när man beskrev en obduktion av en ung kvinna in i minsta detalj då gav jag upp.

Jag får för mig att de svenska deckarförfattarna blir allt mer blodiga och häpnadsväckande brutala. Det är väl ett sätt att möta konkurrensen. Då och då kommer frågan om hur våra unga påverkas av så kallat videovåld och de våldsamma och mycket realistiska dataspelen. Men ingen säger något om hur alla dessa deckarläsare, väldigt många kvinnor om jag förstått saken rätt, blir påverkade av vad de läser.

För mig är en bok, en läsupplevelse, betydligt närmare mig själv än vad en film är. Jag får sällan mardrömmar av filmer eller dramatiska tv-program men en stark bok kan förfölja mig i månader.

Det var delvis därför som jag lade ifrån mig boken, det kändes inte som något bra att mata min hjärna en sådan dag som igår. Och då tänkte jag också på de som skriver dessa böcker, måste man inte ha en tämligen morbid läggning för att fantisera ihop grymheterna?

Jag kan gärna fantisera om ett bokupplägg och drar mig inte för att ikläda mig brottslingens roll men det handlar aldrig om mord, bara smarta rån och spännande flykt undan rättvisan över jordklotet. Och jag rånar aldrig privatpersoner i mina fantasier, bara stora företag, banker och stora butiker.

Men denna morgon och förmiddag tänkte jag inte heller på rån utan på en mycket god vän som jag saknade i helgen. Det var fina tankar men jag slog bort de också. Allting har sin tid. Och vi hade ett fint telefonsamtal under nyårsnatten.

Fortsätter det så här så blir det ett fint år, tänkte jag och ösregnet låg hårt på utanför det öppna fönstret. Då gick mina funderingar till alla dessa galna människor, i huvudsak Ystadsbor, som inleder nyårsdagen med att bada i den gråblåa Östersjön.

Jag har förstås aldrig deltaget i detta upptåg, har inte ens varit där som åskådare men jag tittar alltid noga på bilderna i dagens YA som visar de badande. De ler krampaktigt och några har en fin blåaktig färg.

Om man börjar året så, och det är en fingervisning om hur det blir, då undrar man ju...

Men man behöver kanske inte vinterbada för att inse att det nog kan bli ett kylslaget år. Dock inte för min dotter och för mig tack vare en fantastisk händelse som kommer att ske i juni månad.