Min trädgårdstomte Birger

För många år sedan fanns det en tomtarnas befrielseorganisation som gick ut på att man skulle ta sig in i andras trädgårdar och befria trädgårdstomtarna. Vad man skulle göra med tomtarna när man befriat dem framgick inte riktigt, kanske placera dem i den egna trädgården?

Jag var aldrig aktiv i den organisationen men jag och en kamrat hade ögonen på en särskild trädgård där det fanns en tomte som familjens hund använde som lyktstolpe och det tyckte vi inte var rätt.

Jag kände en man som alltid hade fuffens för sig, han älskade att skoja med sig omgivning och i ett av hans practical jokes ingick en trädgårdstomte.

Han bodde på landet och när det var fest blev vi män ombedda att låta vårt vatten i trädgården på ett särskilt ställe. Det var ont om vatten till den vanliga inomhustoaletten.

Jag vet inte hur han gjorde rent praktiskt, han är en händig man, men när man stod där och lättade sig i kanten av buskaget då kom plötsligt en trädgårdstomte till liv någon meter bort med stora röda och elaka ögon. Det var ögonen som lyste, så starkt att hela tomten blir upplyst från insidan. Kusligt.

Men det var ju bara roligt de första gångerna och allra roligast var att avläsa reaktionerna hos de som drabbades för första gången. Det fanns faktiskt, vill jag minnas, några som inte reagerade alls. Som var så uppfyllda av sina tankar att det helt enkelt inte såg tomten. Egentligen lika kusligt.

Ett annat av denna mans trick var att vrida på vindrutespolarens munstycke så att det pekade rakt åt sidan. Det innebar att om man passerade sakta nära inpå trottoaren kunde man duscha de gående med en skvätt vatten och de hade inte en aning om varifrån det kom.

Han krönte sin karriär med ett bisarrt skämt som inte föll så väl ut. Han körde i sin bil runt och runt i en rondell hängande ut genom sidorutan med en brännvinsflaska i näven. Det var förstås bara vatten i flaskan men det visste inte poliserna i de tre bilar som larmades till platsen. Och när de fått veta det tyckte de inte alls att det var särskilt kul. Det blev dyra efterräkningar och en rejäl utskällning.

Men för att återgå till trädgårdstomtarna så är folk med sådana på sina ägor lite besynnerliga. Jag känner flera. Eftersom tomten står där i ur och skur får de ett personligt förhållande till tomten, ger den namn och hälsar förstås på den varje dag när de möts. En kvinna menade högst allvarligt att trädgårdstomten var en del av familjen som mannen och katten.

Jag fick en tre decimeter hög keramiktomte i julklapp som mycket väl passat in i vilken trädgård som helst. Nu får han bo i min lägenhet istället, stående på en oväntad plats, och jag tror jag vet vad han heter. Birger, precis som min huspadda i Thailand.