Januari är en badbrygga

Jag är inte avundsjuk, allt har sin tid men jag noterar att det är 22 plusgrader i Malaga. Jag tänker nog möta åren i Malaga i mars, börja den bästa av årstiderna i god tid, vi får se.

I går märkte jag en ökande aktivitet på Facebook, det är några stycken som vill bli vän med mig där, jag måste skärpa mig och bli mer aktiv. Just nu behöver vi alla vänner vi kan få. Lite vardagstjat; rapporter om lyckade frukostar, om barn som strålande går till dagis, om framgångsrika arbetsdagar.

Vardagen är här. Känn på ordet; var-dag, varje dag. Nu går vi in i tiden då dagarna är sig lika, inga överraskningar och torsdagen är lik måndagen som är lik onsdagen.

De svällande plånböckerna från slutet av december har fått sin bantningskur och jag noterade att falukorven till extrapris i min matbutik tog slut så snabbt att jag inte hann med att köpa en. Januari är den typiska falukorvsmånaden.

Men trots allt detta dystra ser jag fram emot att gå till jobb idag. Jag vet att det kommer att kännas bra efter någon timme, den energi som vi lagrat under helgerna blommar ut och det kommer att kännas skönt både i kropp och i själ.

Det ska bli härligt att få vara delaktig, att bidra och påverka. Förändringens tid är alltid vår och höst och jag vet att det gäller från nu. I det avseendet kommer alltså våren tidigt.

Jag pratade med en god vän igår och flera gånger kom frasen ”att härda ut” över hennes läppar. Det var så långt till ljuset, tyckte hon. Men så är det ju inte. Ljuset är lika obönhörligt som mörkret. Det kommer och det kommer på allvar snart. Jag vill inte härda ut, jag vill välkomna varje dag som ett stort steg mot vår och sommar.

I dag är det måndagen 9 januari – se där! Vi är redan en vecka in i månaden. Om bara några veckor kommer lönen och då är allt förlåtet och vintern nästan över. Jag ser med tillförsikt på framtiden. Det blir inget snökaos i år, det kommer snödroppar redan i början av februari och banne mig om jag inte härom dagen, då solen tittade fram en stund, kände en doft i vinden som var ett löfte.

Och vi ska fortsätta prata med varandra om vad som faller sig; om huruvida man ska skriva att man lever ”av” havet eller ”på” havet – jag återkommer Janet. Och vi ska prata om vad man kan ha barnbarn till – räkna med att jag återkommer till det och tack för alla kommentarer som jag redan fått.

Livet just nu är som en lång badbrygga som skjuter ut i havet och längst där ute är det någon som vinkar och skattar. I dag klivet jag upp på bryggan och tar de första stegen. Livet väntar. Hänger ni på?