Skamligt att ha ett jobb

”Du hånar alla fattiga”, sa hon anklagande och jag blev illa berörd. Jag försökte argumentera med att alla vi som tursamt nog har ett arbete och får lön måste få leva så gott vi kan, och vill, och att jag aldrig förnekat att vi har allt för många fattiga i Sverige.

Jag blev också lite förbannad, bara för att hon var fattig så krävde hon tolkningsföreträde och hon visste nog i vilken lyx jag vältrade mig. Jag skulle tänka mer på de fattiga. Men riktigt hur och till vilken gagn lyckades hon aldrig förklara.

Då är vi alltså där igen; bara för att vi, de allra flesta människor i Sverige, har det bra och kan leva ett hyfsat gott liv så ska vi inte göra det i solidaritet med de som har mindre bra än vi.

Om vi ändå framhärdar med att ha god mat på bordet varje dag, vilket inte behöver betyda dyr mat, och unna oss en semesterresa ett par gånger per år så ska vi i alla fall ha förstånd nog att skämmas. Och att berätta om en helgmiddag är alltså att håna de som är fattiga.

Jag köper inte ett sådant resonemang. De flesta människor i Sverige har arbetat hela sina liv och aldrig legat någon till last eller utnyttjat andra. Vi har alltid försörjt oss själva och förvisso haft det knapert ibland men aldrig varit så fattiga att vi inte haft mat för dagen. Det tänker jag inte skämmas för.

Jag kan förstå att det är en irriterande sten i skon att höra andra berätta om sådant som man inte själv kan göra eller att läsa om att jag reser till Spanien eller köper lammfärs till middag om man själv inte har råd.

Men känns det mindre irriterande om du, kvinnan med hunden, försöker skuldbelägga mig och andra som har det lite bättre ställt?

Jag har en varm dansk överrock i kashmirull som jag köpt på fredsloppisen vid torget för några hundralappar. Efter en kemtvätt blev den som ny. Men kan jag verkligen gå omkring i den? Den ser inte direkt billig ut. Borde jag kanske betänka att det finns fattiga och därför klä mig i en enklare rock, en rent av lite sliten rock?

Borde jag äta blodkorv och potatis tre gånger i veckan och skriva om det, eller om en diet på falukorv och potatis (vilket jag faktiskt har gjort)?

Jag vill ännu en gång poängtera att jag är väldigt medveten om hur det är ställt bland många människor i vårt land och att jag är gynnad som har jobb och inkomst. Men det har jag åstadkommit själv under hela mitt liv och det ser jag sannerligen ingen anledning att känna skuldkänslor för.

Jag tänker inte klä mig i säck och aska – det gör ingen mindre fattig. Men till Spanien åker jag och lammfärs köper jag.

Jag vet att du läser detta, du sa att du läser vad jag skriver varje dag. Fundera en gång till på vad du sa till mig – om du verkligen menar att människor som har jobb och lön ska skämmas för det?