Striptease på arbetstid

Det var inte utan en viss förvåning som jag följde skeendet. Det hör ju inte till vardagen att arbetskamrater drar ner brallorna.

Förklaringen var enkel, han ville visa mig sina fina långkalsonger. Det visade sig att de var gjorda i merinoull och inköpta på Nya Zeeland. Där bor merinofåren och deras ull har exceptionella egenskaper som att värma rejält när det är kallt och ge svalka när det är hett.

På ett klädmärkes hemsida hävdas det att merinofårens sommarull kyler fåren i temperaturer uppåt 35 grader och att deras vinterull värmer gott i upp till 20 minusgrader. Jag får inte riktigt ihop det, väver man långkalsongerna av både sommarull och vinterull för att få fram den häpnadsväckande effekten att de värmer när det är kallt och kyler när det är varmt?

Nu erkände min arbetskamrat att han brukar ta av sig merinokallingarna vid lunchtid – trots allt blir det lite varmt inomhus.

Jag har också fått några mejl om att det absolut finns långkalsonger att köpa och det förstod jag nog. Men finns det med älgar på? I så fall slår jag till direkt.

På tal om att klä av sig minns jag en reportageresa till polska Gdynia kort efter att Polen blivit fritt. Jag jobbade på Blekinge Läns Tidning i Karlskrona och åkte över med en fotograf. Vi bodde på ett partihotell och redan första kvällen förstod vi att det pågick en hel del nere i hotellet nattklubb.

Vi gick ner och insåg direkt att det var ett tillhåll för prostituerade. Många prostituerade och många svenska män. Vi bestämde oss för att göra en artikel om det hela och fotografen smygplåtade medan jag försökte maskera vad vi höll på med.

Plötsligt skrälle musiken till och på scenen visade sig en påklädd kvinna som genast började ta av sig kläderna medan hon utförde märkliga rörelser som inte gick att förväxla med dans. Det var tarvligt, fult och fullständigt ointressant.

Men fotografen drogs med, av någon anledning, och glömde bort att smyga och gick fram till scenkanten och fotograferade. Genast kom det fram två vakter och slet kameran ur hans händer och gick iväg efter att ha knuffat på oss några gånger.

Vi blev förstås förbannade och gick upp till receptionen och krävde att få tala med chefen. När han dök upp från de inre regionerna förklarade vi för honom vilket oerhört brott mot den internationella pressfrihetsförordningen denna stöld var.

Vi sa att vi genast skulle ta kontakt med svenska ambassaden, att det närmast var en krigsförklaring från polsk sida och att detta skulle få svåra konsekvenser för samarbetet länderna emellan.Och till vår förvåning gick han med oss ner och lämnade tillbaka kameran. Med filmen kvar! På scenen stod en ny kvinna men vi betackade oss för hennes krumbukter och lämnade nattklubben och gick till restaurangen för att äta. Där blev vi genast erbjudna att köpa rysk kaviar svart. Så kan det gå.