En kall helg utan kalops

Skarpsynt som hon är noterade hon att mitt kära besök inte äter kött så nu vill Rosa ha mitt recept på vegetarisk kalops. Det var ju i kalopsen som jag slutade lördagens text.

Kära Rosa, och ni andra, det blev varken restaurangbesök eller kalops. Kylan har varit stark i helgen så vi bestämde oss för att inte gå ut överhuvudtaget. Dock fick jag göra en snabbraid tvärs över gatan i matbutiken.

Mitt sällskap äter inte kött och inte fågel men väl fisk, skaldjur och mejeriprodukter. Det är inte detsamma som att vara vegetarian. Alltså blev det räkmacka modell större (med sparris, sallad, dill och majonäs) och ostbricka med päron och vindruvor. Och en biskvie till kaffet.

Man kan undra hur länge den sibiriska kylan ska hålla i sig? Under tio minus i Ystad, inte konstigt att vi fryser.

Jag har märkt av en tydlig förändring i min kropp, förmodligen relaterad till åldrandet. För 15, 20 år sedan led jag av hetta, typ över 30 plusgrader men kyla hade jag inga som helst problem med. Nu är det precis tvärtom – jag älskar hetta och svettas knappt, men kylan lider jag av på allvar. Bara den korta promenaden till tidningen får mig att frysa om både fötter och händer trots rejäla handskar och raggsockor. Märkligt. Kan kanske ha att göra med att jag vägde tio kilo mer för 15 år sedan.

Helena H mejlade mig i helgen och berättade en söt historia om ett kärleksfullt blåmespar. Saken var den att den ena blåmesen flög rakt in i ett av Helenas fönster. Det dunsade till och där låg mesen på marken. Den var inte död men rejält tilltufsad.

Den andre blåmesen höll sig oroligt i närheten och var till och med framme och puffade på den skakade partnern. Helena gjorde i ordning en låda att lägga blåmesen i, tanken var att låta den vila en stund i värme och mörker.

Men när hon skulle ta fågeln flög den plötsligt i väg några meter, in i en buske. Helena blev förstås glad och det blev den andre blåmesen också. De uppträdde verkligen som ett kärlekspar, berättar Helena. Slutet gott, allting gott. Eller?

För att klara den ovanliga kylan i Skåne måste småfåglarna äta i stort sett hela den ljusa delen av dygnet. Då kan de övernatta och överleva i en fågelholk eller under en takpanna. Men hittar de ingen mat då fryser de ihjäl på grund av brist på energi.

Alltså är det nu som vi måste hjälpa till och mata fåglarna. Det räcker länge med de fröblandningar som finns i den vanliga mataffären. Och har man en gång börjat mata vid denna årstid då måste man fortsätta fram till våren. Fåglarna förlitar sig på att din restaurang håller öppet som vanligt.

Placera fågelbordet nära dina fönster så har du gratis underhållning. Tänk också på att inte placera matstället mitt ute på en gräsmatta, fåglarna vill gärna ha lite buskar kring sig som skydd.