Ranelid – i Piratens anda

Förvisso pratar en och annan om tokerier, att man numera låter vad som helst och vem som helst ställa sig på festivalscenen. Men inga personangrepp på Ranelid.

Jag ska förstås titta på honom i kväll, han är lagd som sista artist och det är förstås en mening med det. Efter allt positivt skrivande om vår hjälte räknar arrangörerna kallt med att vi sitter kvar och plågar oss igenom plastmusiken för att äntligen få ta del av teamet från Ystad. Jag hoppas innerligt att de går vidare.

Björn Ranelid har ju annars erövrat det mesta, fått alla priser man kan tänka sig – utom ett; Piratenpriset. Det har vi ju snackat om i många år; juryn bakom Piratenpriset slår knut på sig själva varje år för att hitta någon pristagare och kommer allt oftare allt längre bort från vad som sägs krävas; att verka i Piratens anda.

Ett år fick till och med en dansk saxofonist priset. Intet ont om honom, han är en av de bästa i världen men hur gör han när han verkar i Piratens anda? Det blev lite komiskt vid tillkännagivandet av honom som pristagare, det var uppenbart att kan knappt ens hört talas om Fritiof Nilsson Piraten och än mindre läst något av honom.

Nu tycker jag att Stiftelsen Piratenpriset ska ta sitt förnuft till fånga och ge Björn Ranelid priset. Efter att ha följt honom och hans författarskap i många år kan jag inte se någon mer lämplig kandidat än han.

Piraten var, förutom en briljant författare och lögnare, också en stor underhållare. Han kunde berätta en historia som få och ägde verkligen det talade ordets makt – precis som Björn Ranelid. Dessutom håller sig gärna Björn Ranelid i Skåne i sina böcker och ingen kan förneka hans band till vår trakt. Han bor sommartid på Kivik, har faktiskt en liten äppelodling – bara en sån sak. Och han syns ofta i det lokala kulturlivet på sommaren; på teater och konstutställningar.

Är det någon som har några motargument vill jag gärna höra dem – inte minst från gubbarna som väljer pristagare. Jag vet inte varför han nonchaleras år efter år, han har kanske yttrat något negativt om någon eller några, väckt lite ont blod eller så. Men om man inte ger priset i år till Björn Ranelid är det en skandal, en skamfläck på det annars så aktade Piratenpriset. Men man kanske hittar ännu en norrländsk författare som bara gjort en läsbar bok, ännu en historiker som som aldrig fantiserar eller ännu en musiker?

För övrigt blir det friterade rödspättafiléer med pommes frites och remouladsås, på klassiskt danskt vis, i afton. Med en öl och en sup, precis som på köpenhamnsbåtarna förr i tiden. Helt och hållet i Piratens anda.