Mycket liv för ett småsår

Naturligtvis får jag de sedvanliga låtsas-ömkande mejlen från kvinnor som tycker att jag pjoskar för mycket med mig själv, vilket för övrigt alla män gör – enligt kvinnorna.

Men jag tycker inte att jag tyckte synd om mig själv, tvärtom vill jag påstå att jag verkade ganska tuff och bekväm trots blodvite och skärsår. Men så är det ju. Bara jag skriver ordet ”förkyld” så är alla kvinnor uppe på tåspetsarna och kör samma gamla visa om hur gnälliga och besvärliga vi män är när vi blir det minsta lilla sjuka. Då skulle vi bara veta hur det är att föda barn.

Jag har ofta funderat över varför kvinnor vill se förkylda män på det viset. Och var kommer en förlossning in i bilden? Jag tror att det i botten ligger att kvinnor ser sig själva som mer omhändertagande än män, De är vana vid att styra upp ett helt hushåll, de är mammor – de har större ansvarskänsla och går inte och lägger sig bara för en förkylning.

Varför säger kvinnor så här – det är ju kontraproduktivt. Det vill säga att jag tycker att kvinnor snackar skit om sig själva när de vill framställa sig som en superkvinna, som är liktydigt med en supermamma och en superhustru. För att det synsättet ska fungera krävs det en svag man som ligger för döden av en simpel förkylning eller influensa. Inte ett särskilt feministiskt synsätt, enligt min uppfattning.

Jag tycker alltså inte synd om mig själv för att jag har ett sår på fingret. Men även ett litet sår kan vara allvarligt och då är vi inne på medias påverkan på vårt vardagsliv.

Jag fick ett mejl från en man som berättade att han nyligen drabbats av blodförgiftning på grund av ett sår och att han var nära att stryka med. Han varnade mig för att ta för lätt på ett litet sår. Och jag såg en artikel härom dagen som handlade om en kvinna i Skåne som fick blodförgiftning, efter att ha skurit sig när hon skivade julskinkan, och sedan fick fel diagnos och dog. Jag letade upp artikeln och läste den.

Plötsligt fick det lilla såret en annan och en större betydelse. Jag slog genast upp symptomen på blodförgiftning men de är så allvarliga att de inte går att missa. Man blir riktigt sjuk om man har förgiftat blod. När mannens berättelse råkade sammanfalla med tidningsartikeln då blev det oroligt några sekunder. Så fungerar vi tillsammans med media.

Men så kom jag att tänka på hur många gånger jag skurit mig genom åren, hur mina händer är fulla av ärr från de åren då jag jobbade som styckarlärling i Malmö. Vi skar i kött och det var nära nog omöjligt att undvika att det kom köttsaft i såren. Men jag hörde aldrig talas om blodförgiftning.

En barnläkare (passande...) ringde mig tidigt i går morse och menade att man inte alls kan få en uppfattning om blodtrycket genom att se hur snabbt blodet rinner. Och pulserar blodet ur såret då är det allvarligt och man bör åka till sjukan. Tack!