Går det att läsa på läppar?

Fast jag tror inte riktigt på att det fungerar. Att det kan vara en god hjälp för hörselskadade att känna igen läpprörelserna förstår jag, men att man skulle kunna stå med en kikare och ”se” vad folk säger på långt håll verkar för mig vara lite väl mycket Hollywood.

Jag har i sommar läst om en hel del god litteratur, som alla somrar. I Ed McBains deckare finns en polis som heter Steve Carella och han har en dövstum hustru, Teddy, som är en fena på att läsa på läppar. I varje bok där Carella finns med får vi alltid oss till livs en utförlig skildring av Teddy, som förstås är otroligt vacker men hon har också ett formidabelt temperament.

Självklart behärskar hela familjen teckenspråk men gång på gång imponerar Teddy Carella med att kunna läsa på läpparna helt flytande. Särskilt när hon blir förbannad.

Ännu mer spännande blev det när jag läste om James Clavells stora roman om Hongkong; Nobel House där det finns en hög polis som inte är hörselskadad men ändå kan läsa på folks läppar vad de säger och har för sig. Det är nästan lite magiskt.

Med den ingrediensen i boken blir det ofta lite komiskt eftersom många känner till polischefens förmåga, räknar med den och beter sig därefter. Det är mycket mummel i skägget, rent buktaleri och nedböjda huvuden så fort han är i närheten. Och de som inte känner till hans dolda talang blir ofta förvånande över folks beteende när de står i hörnen och viskar med en hand för munnen. En nyanländ amerikan tolkar det som att folk har dåliga tänder.

Som sagt, jag tror att läppläsning är ett av många hjälpmedel för en hörselskadad person men att det skulle gå att avläsa hela konversationen tvivlar jag på. Det finns ju så många om och men. Hur funkar det med dialekter, till exempel? Jag vill inte peka ut någon viss del av Skåne men det händer tämligen ofta att jag möter människor som jag inte riktigt förstår för deras skånska dialekt är svår. Hur läser man deras läppar? För att inte tala om kombinationen av knepig dialekt och mummel.

Det är ju hur vi uttalar orden som skapar läpprörelserna. Och hur gör man med olika språk? Om man är paranoid och inte vill att någon ska kunna avläsa läpparna kan man helt enkelt byta språk, eller lägga in utländska ord här och där. Eller köra med sluddrigt tal och stela läppar, ungefär som en riktig engelsman pratar, stiff upper lip.

För att inte tala om hur svårt det måste vara att läsa mina skäggiga läppar. Syns inte läpparna då måste det vara omöjligt. Och hur går det om personen man avläser hela tiden rör på huvudet och kroppen – då får man bara korthuggna meningar och enstaka ord.

Nu tror jag dock inte att det är helt omöjligt. Alla kan väl känna igen orden ”I love you” och förmodligen ja och nej. Där har vi stor hjälp av det övriga kroppsspråket; säger man ja så nickar man ofrivilligt och ett nej ledsagas ofta av en skakning på huvudet.