I år dominerar de kvinnliga konstnärerna i YA. Det är på intet vis avsiktligt. Det föll sig så när vi diskuterade vilka konstnärer som var intressanta nog, och i viss mån aktuella nog, för att ha med i tidningen. Vi pratade aldrig om huruvida de var män eller kvinnor.
Förvisso har jag haft en idé några år – jag skulle vilja göra en bilaga som enbart innehöll reportage om kvinnliga bildhuggare. Det tyngsta och tuffaste och skitigaste konstutövande man kan tänka sig. Men det föll på att det inte finns så många bildhuggare överhuvudtaget i vår del av världen.
Men kvinnliga målare finns det och det är med stor glädje vi kan presentera Maria Björklund för er. Hon är för mig en av de absolut mest givande konstnärer som finns i min omgivning.
Jag vann ett av hennes grafiska blad i en tävling som jag knappt ens var medveten om att jag deltog i – ett känsligt kvinnoporträtt där jag ena dagen ser en väldigt ledsen kvinna, en annan dag ser jag en njutande kvinna, då är bilden sensuell. Men detta ansikte, eller rättare sagt bilden av detta ansikte, hänger så att jag i princip kan titta på det var jag än befinner mig i min lägenhet och jag förundras ständigt över dess föränderlighet. Maria Björklund är en stor konstnär som jag tycker ni ska bekanta er med.
Det var inte jag som skrev om Maria Björklund, jag gillar hennes konst för mycket för att det skulle kännas bekvämt men jag hesiterade inte ett ögonblick inför möjligheten att träffa mor och dotter Gynning. Agneta och Carolina.
Modern Agneta bodde förr några år sedan i Löderup och hon är faktiskt bland annat bildhuggare. Hennes dotter Carolina är så kallad kändis och jag hade inga större förhoppningar inför mötet med henne och hennes konst men jag blev förvånad. Läs reportaget och titta på bilderna så förstår ni.
En annan stark kvinna, rent bokstavligen också, är förstås Ulla Viotti, som man också i någon mening skulle kunna kalla för bildhuggare, åtminstone skulptör, och hon jobbar ofta med tunga material som sten och tegel. Nu har det kommit en bok om henne och hennes konstnärskap.
Jag skrev inledningsvis att det inte fanns någon uttalad tanke om att de kvinnliga konstnärerna skulle dominera i YA i år. Frågan jag ställer är om det överhuvudtaget förekommer någon könsdiskriminering inom konsten? Inom kulturen i stort tror jag nog att det till exempel fortfarande är fler manliga kulturchefer än kvinnliga men jag vet inte säkert.
Eller anser vi lite till mans att det där med kultur är mer kvinnligt än manligt. Det är känt att fler kvinnor går på teater än män och att kvinnorna också dominerar bokläsandet men hur står det till inom konsten?
Det tycker jag vi ska fundera på och prata om när vi ger oss ut på årets konstrunda.
