Ulf Lundell levererar

Men än är det sommar, solen ler mot trädgården framför vinslottet, och Ulf Lundell är bara 60 bast. Det är inte ens pensionsålder.

Och de där planerna på att lägga av, som han avslöjade i Gävle för ett par år sedan, verkar han inte ha särskilt bråttom att göra verklighet av. I stället har han än en gång samlat vapendragarna och sjösatt en ny sommarturné. Och de olyckskorpar som menar att Lundell verkligen borde kasta in handduken måste vara fast i det förflutna. För visst, Lundell har sannolikt både sina bästa konserter och sina bästa skivor bakom sig. Men det är inte samma sak som att han skulle vara dålig nu, 2010. Lite träig emellanåt, men inte dålig.

Tredje stoppet på turnén är Kronovalls vinslott, en cykeltur från Lundells hem. Och han öppnar starkt med en kraftfull, saxofondopad "Folket bygger landet", som får förbrödringen att sprida sig som en löpeld genom publiken. Ett tidigt guldkorn, men det dröjer innan nästa kommer.



En god stund kör Lundell fast i samma tempo, och harvar på utan att riktigt komma någonstans. Bandet svingar skovlar med grovyxad rock mot publiken, men låtarna är så stabbigt byggda att svänget kommer bort i hanteringen.

Då kommer den akustiska gitarren som en räddare i nöden. Tempot dras ner, dynamiken växer, konserten öppnas upp. Och framme vid balladen "Djup svart sjö", som Lundell skrev när han fyllde 60, hittar han guld igen. Den vemodiga texten om dödens oundviklighet lockar fram både gåshud och rest nackhår.

Efter det siktar bandet på motorvägen, och nu har de fyllt tanken med högoktanigt bränsle. "Omaha" dundrar fram med köttiga riff och ett tungt sväng, som slutar i ett larmande kaos. Någonstans här sträcker också Ystadssonen Jens Frithiof ordentligt på ryggen, tar ett fastare grepp om gitarrhalsen och börjar ge Janne Bark tuffa matcher i gitarrsolon. Det är roligt att se. Låtar som "Chans" och "Gott att leva" tillhör också höjdpunkterna, medan skymningen sänker sig över slottet.



Men det bästa har Uffe sparat till sist. Den långa, mäktiga balladen "Connemara" går direkt på hjärtat och bygger bo.

Så du säger att Ulf Lundell skulle vara slut som artist? Bah, det är en grov överdrift.

Jag lämnar inte Kronovall med en himlastormande upplevelse i bagaget, men väl med minnena av en överlag bra konsert med fläckar av guld.

Han kan än, den gode Uffe.

Låt oss därför hoppas att den där fejden med Kivik Art Centre kommer att rasa ännu några år. För så länge han strider mot ett torn gjutet i betong, så lär Ulf Lundell behöva en och annan turné för att svettas ut sin frustration.

På återseende sommaren 2011?