Wallander på hjärnan

Text: Emil Sandgren
Publicerad 24 september 2010 2.00 Uppdaterad 24 september 2010 9.54
Större eller mindre text

Malmö.
Han följde kärleken från London till Skåne. Det visade sig vara ett gyllene karriärdrag. Nu sitter dramatikern Peter Harness i sin lägenhet i Malmö och skriver på manus till tre nya brittiska Wallanderfilmer.

En mild höstdag vid Davidshalls torg i Malmö. På ett kafé sitter den kavajklädda engelsmannen Peter Harness nedsjunken i en något för djup skinnfåtölj och dricker en kopp svart kaffe. Kikar man till vänster genom fikets fönster skymtar man polisstationen där Kurt Wallander en gång började sin bana som brottsbekämpare. Och om man skulle sula iväg en tennisboll rakt över torget så finns det en klar risk att den kraschlandar i Peters egen bostad, en för tillfället ganska stökig lägenhet i ett av de eftertraktade stenhusen.

– My kingdom, säger han med skämtsam ton och gör en svepande gest ut mot torget, som i ärlighetens namn mest är en parkeringsplats.

Så hur hamnade en brittisk manusförfattare med dialekt från Yorkshire och litteraturexamen från Oxford här? En noggrann detektiv skulle finna en del intressanta ledtrådar i Oxfords arkiv.

– Jag var skådespelare i en pjäs på universitetet, och hon var assisterande regissör. Jag minns att det var en uppsättning av "Vem är rädd för Virginia Woolf?", säger han.

Hon, Ragna Weisteen, var dessutom svenska. De blev ett par och bosatte sig så småningom i London. Efter flera år i den engelska huvudstaden bestämde de sig för två år sedan för att packa sina grejer och flytta till Sverige. Åtminstone en sväng.

– När vi först flyttade hit hade min fru fått ett jobb i Malmö på sex månader. Så vi sa att "vi ger det ett halvår, sen flyttar vi tillbaka", säger Peter Harness.

Två år senare är det inte särskilt bråttom tillbaka längre. Ragna Weisteen är prisad, konstnärlig ledare för teatergruppen Insite på Bastionen i Malmö. Och deras första barn är på väg.

– När barnet föds om några veckor så lär det väl få svenskt medborgarskap. Sen finns det ingen återvändo, säger Peter Harness.

Fast så där fasligt mycket bitterhet hittar man inte i hans röst. För Peter sitter knappast och rullar tummarna i Malmö. Han har fått ett jobb där hans geografiska placering och stadigt växande kännedom om omgivningarna är en stor tillgång.

Uppgiften är att ta över efter Richard Cottan, som var huvudskribent på de första sex filmerna, och skriva tre nya manus till nästa omgång av brittiska Wallanderfilmer.

– Jag trodde inte att det nödvändigtvis skulle skada min karriär att flytta till Malmö. Men jag trodde knappast att det skulle hjälpa den heller. Men det är helt uppenbart att det betytt väldigt mycket, säger han.

Det brittiska filmbolaget Left Bank Pictures hade redan ögonen på Peter Harness när de fick reda på att han flyttat till Malmö, några ynka mil från hjärtat av Wallanderland. Den informationen gjorde dem knappast mindre intresserade. Och via sin svenska koppling har Harness sedan länge stenkoll på Henning Mankells författarskap.

– Jag fick "Innan frosten" av min svärfar för en åtta, nio år sedan. Sedan dess har jag läst det mesta som Mankell skrivit, både Wallander och hans andra böcker.

– Jag tycker han är en strålande författare. Och jag upplever att Wallanderböckerna är väldigt ovanliga kriminalhistorier. De handlar om personen Kurt Wallander och om samhället mycket mer än de handlar om brotten som begås. Det försöker vi också ta fasta på i de brittiska filmatiseringarna.

Peter läser gärna deckar- och krimlitteratur. Men han har aldrig jobbat professionellt med sådant material tidigare.

– Jag tror att det faktum att jag inte skrivit dussintals krimmanus tidigare var en viktig faktor för att jag skulle få jobbet. Jag behandlar berättelserna mer som draman.

Mankell och Harness har förstås träffats sedan manusarbetet började. Men tro för den sakens skull inte att de sitter dagarna i ända och bläddrar i böcker, pratar om karaktärsutveckling och bollar dialog ihop.

– Nej. Och han står inte lutad över min axel och smäller med en piska heller.

– Han är en alldeles för upptagen man för att ha tid att snacka med mig hela tiden. Men vi har träffats och diskuterat material, så han är med på vad som händer.

Harness understryker att det är just bearbetningar av Mankells berättelser, inte nyskrivna originalmanus, som är aktuella.

– Det är väldigt viktigt för oss att den brittiska serien ska vara baserad på hans verk. Jag skulle bli extremt förvånad om vi började skriva material som inte är kopplade till hans originaltexter.

Och plötsligt är intervjun ute på minerad mark. Än så länge har BBC filmatiserat sex av romanerna om Wallander. Än finns det några titlar kvar. Så vilka böcker jobbar Peter Harness med nu?

Peter backar tillbaka i fåtöljen, höjer på ena ögonbrynet och ser med ens ut som sinnebilden av en manusförfattare belagd med munkavle. När han till slut tar till orda, så gör han det långsamt, avvaktande.

– Det finns flera bra böcker kvar, som är intressanta. Och sen har vi novellsamlingen "Pyramiden", som innehåller några riktigt bra historier. Vi är nästan framme vid ett beslut, men vi håller fortfarande på att diskutera, säger han.

Intressant. Räknar man in "Pyramiden" så har britterna ett helt gäng Mankell-signerade berättelser kvar att filmatisera.

– Ja, säger Peter Harnes svävande, det finns definitivt en möjlighet att göra mer efter nästa serie.

Efter lite dragkamp medger han också att han börjat skriva på konkreta manusutkast.

– Ja, det har jag. Men frågan om i vilken ordning historierna ska berättas, och hur de ska vävas samman, är inte klar än.

Så hur är det då att jobba som manusförfattare? Harness skrattar när han får frågan.

– Varje gång jag skriver på något nytt, så bestämmer jag mig för att jag aldrig mer ska skriva. Så min fru får stå ut med en del, säger han.

– Det är ljuvligt när man börjar, och ser alla dessa enorma möjligheter framför sig. Och de sista tre dagarna, när man har slutet inom räckhåll, är underbara. Då brukar jag knappt sova, utan stänger in mig och skriver i ett enda långt rus. Det är helt fantastiskt. Där emellan påminner det mycket om att slå huvudet i en vägg.

Han låter blicken glida upp mot taket och gör en snabb överslagsräkning.

– Så kanske en och en halv vecka om året känns det riktigt, riktigt bra, säger Peter Harness och skrattar.

Sen plockar han upp en portions-snus ur dosan han placerat bredvid kaffekoppen på bordet. Ett tecken på försvenskning?

– Ja, jag har börjat snusa. Och ja, jag har ett sommarhus, säger han med ett aningen resignerat tonfall.

Större eller mindre text



29 läsare har reagerat på denna artikel

86% är glada

3% är likgiltiga

3% är nyfikna

7% är arga


Hur reagerar du på "Wallander på hjärnan"?

Läsarnas kommentarer

Din kommentar tillhandahålls av Disqus och ska ej betraktas som redaktionellt material. Genom att kommentera på Ystadsallehanda.se så godkänner du samtidigt våra regler.
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu