Kyrkan – ett snabbköp för ritualer

Sverige har avkristnats. Det är ingen hemlighet, åtminstone inte för de av oss som lever utanför den krympande kyrkliga gemenskapen. En av mina närmaste vänner arbetade under många år som församlingspräst i mörkaste Småland. Till slut gav han upp. Tron – det väsentligaste i hans livsuppfattning – fick ett alltför litet utrymme i den dagliga gärningen. Kyrkan har i grunden förvandlats. Den har fått en annan roll att spela än förmedlare och förkunnare av det kristna budskapet.

Det är symptomatiskt att Per Frostensson räknar upp dop, begravningar och bröllop. Svenska kyrkan är där en slags serviceinrättning – som ett snabbköp för ritualer – i ett alltmer sekulariserat land. När människor konfronteras med livets viktiga och avgörande skeenden, skrämmande såväl som glädjefulla, dras de till ceremonier. Det inger trygghet, igenkännandets bekräftelse. De är för den skull inte troende. Det vet Frostensson mycket väl. Allt annat är hyckleri.

Vad sedan gäller Domkyrkan i Lund och deras alltmer ensidiga satsning på turism, kan det påpekas att det just nu byggs ett pampigt och dyrt hus i Domkyrkans närhet. Det är kyrkan som bygger. En anläggning vars huvudsyfte kommer att vara att serva turisterna.

Och redan kyrkoherde Per Frostenssons språkbruk – "välkommen när det är föreställning" – bekräftar till fullo den egentligen milda kritik jag framförde i min reflektion kring hur Domkyrkan i Lund alltmer satsar på turism. Att kyrkan blivit en del av upplevelseindustrin. Men visst, bäste kyrkoherde Frostensson, kanske löser jag biljett till nästa föreställning. There's No Business Like Show Business!