Fragment, flikar och förvirring

Jag får själv nöja med min vardagsbäck med häger och strömstare, en domherreflock i trädet bredvid och prisa den goda vanligheten och brista ut i en långsökt metafor;

"en ros i Juda land

en blomma skär och blid

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid"

Jag är full av dessa tankar när jag går in i konstkatedralen.

Nichlas Winmalm är både expressiv och explosiv i sitt måleri, han låter färgen leva som i en kaskad, i ett fyrverkeri, blixtar och stjärnor ska binda fast oss i ett tillstånd, i en vaken känsla eller i en dröm, han bläddrar fram flikar och blad ur ett fotografi eller en film. Han iscensätter, han gestaltar och låter oss gå med in i sina världar.

Ofta är det kraftfullt och bestämt, ibland är det, och det är det som jag tycker bäst om, varsamt och nästan smekande. Han romantiserar, nästan idylliserar och renodlar en stämning som är oemotståndlig. Den bilden jag tänker på är "Late winter song", ett par på promenad i ljus och vithet, ett mörker viks åt sidan och i centrum finns bara paret med värme och nästan passion.

Det finns ingen konkurrens från årstid, kyla eller mörker, alla blickar är på paret i ljus. Men det är dessa kontraster och kontrapunkter som gör hans måleri så stort och överväldigande, Nichlas Winmalm är ett namn att verkligen lägga på minnet!

Carl Mikael Lundberg visar sjutton akvareller i surrealistisk tradition, han vänder sig mot sig själv, mot sin värld, mot sig ego som en del av ett större sammanhang, pekande på sin samhörighet med kosmos, sin delaktighet och sitt ansvar.

Han vaskar fram ett koncentrat av hugskott i sina bilder och lägger fram för oss abstraktioner av sina tankar och han gör det med distans, lekfullhet och ett stort mått av humor.

Det finns inga begränsningar hur människor, djur, träd eller hela landskap ska förhålla sig till varandra, det är konventioner som sätter hinder för och begränsar en subjektiv ordning och en personlig tolkning.

Ett myller och ett buller omger människan, det är inte heller ofarligt att gå längs vägen, eller att möta ett djur, det kan finnas osannolika hot och föga förutsägbara faror i det mesta. C M Lundbergs värld är inte bara farlig, den är även sammansatt, bedräglig och svårgripbar. Det vill han berätta om och det är viktiga saker han har att säga!

Åsa Nylén visar två sammanfattande stora bilder i tempera och vinyl, dessutom ett antal mindre bilder i olja, som är mycket intressanta, på grund av deras historia. Det är olja på färgflagor från plåttak från skilda platser som Malmö och Kokkola i Finland, i dessa bilder bygger hon upp vyer och utsiktspunkter från skilda torn, som från sängen, matrummet eller det blå rummet. Hon restaurerar fram på ett fragment en miljö eller en plats, hon sätter samman som arkeologen en tidsbild, hon arbetar i nuet och hon tror på dåtiden, men undviker framtiden. Hon vill undvika spröda spekulationer, hon visar en stor självständighet och trygghet i sitt måleri, hon har tilltro till sig själv och sina sinnen! Och hon tar tillvara det som finns under fliken Förbisett i ordboken.