Den avstannade rörelsen Roman Ulf Lundell

Allt är i rörelse som i att pendeln svänger, eller vankandet runt i en cirkel. Ingenting är någonsin stillastående utan alltid i rörelse. Lika säkert som att det inte finns något nytt under solen.

Berättaren Joar ”Red” Cirroan är en fotograf som inte längre fotograferar utan har dragit sig tillbaka till sitt hus vid havet. Här hade han kunnat leva fridfullt om det inte varit för det förflutna som gör sig påmind genom broderns oönskade omsorger. Det finns svek och en katastrof i bakgrunden, det finns en önskan efter att få klippa banden och en längtan efter att få börja om.

Romanen är dagsfärsk och utspelar sig från förra hösten till midsommar i år.

Det finns de som elakt menar att Ulf Lundell alltid skriver om och för Ulf Lundell. Om detta vet jag inget. Men det finns återkommande motiv mellan romanerna liksom det finns snarlika beröringspunkter mellan författaren och berättaren. Runt Lundell finns också en slags mytbildning som överensstämmer med temana i romanerna. Det är frihetslängtan, den romantiska kärleken och förlust.

Och det finns också ett slags mytologiserande över manligheten, något som han brukar beskyllas för, och som jag som recensent måste påpeka.

Med tanke på de debatter som ibland följer hans verk, så verkar han inte alltid medveten om hur berättelserna byggs upp av detta manliga spill, å andra sidan så vete sjuttsingen om det inte är högst medvetet denna gång? För ”Allt är i rörelse” är ungefär som Griniga gamla gubbar som brukar gå på tv fast utan humorn. Samhällsanalysen är inte heller vidare knivskarp eller ens underhållande. Det är gnäll helt enkelt.

En roman kan innehålla precis vad som helst, och berättas hur som helst men i slutändan är frågan, är den värd att läsa?

Man kan diskutera till döddagar vad som är kvalitet men ett kriterium måste vara att berättelsen upplevs som angelägen för läsaren. Det är ett förtroende som förankras i anslaget. En jämbördighet.

Men så är det inte i ”Allt är i rörelse” eftersom berättaren vet allt, kan allt och genomskådat alla inklusive läsaren. Och håller man inte med honom kan man fara åt helvete.

Det finns inget rebelliskt i detta. Det är inget uttryck för någon som in i det sista vägrar anpassa sig, utan det är missnöje från en redan gynnad som kan unna sig folkhemssentimentalitet från sin BMW X5.

Sedan var det den där korrekturmissen med att Jimmie Åkesson kommer från Kristianstad. Det gör han inte, han kommer ifrån Sölvesborg.