Finstämd sångfågel

Jo, det måste vara när hon sjunger stilla, lugnt och på svenska, som i ”Jul, jul, strålande jul”. Nej, den egna låten, ”Not Afraid To Love”, då sätter hon sig vid elpianot, sjunger och spelar som en singer/songwriter, är minst lika bra. Och när Sanna sjunger ”Rör vid min själ” tillsammans med South Gospel Singers blir hon minsann också en gospelsångerska, som rytmiserar, pauserar och synkoperar.

Fast ”The Little Drummer Boy” – med den fåniga trumsångslingan ”Rampampampampam”– måste ändå vara kvällens höjdpunkt. Här tar Sanna fram alla sina röster och röstlägen, från det mjuka, ljuva till småwailande.

Konserten i Marsvinsholms kyrka var premiär för julturnén ”Stämningsfullt”. Plötsligt hördes ”Tänd ett ljus och låt det brinna” bakifrån kyrkgången, när Sanna Nielsen kom in och sjöng i tomtemors röda långklänning.

Gitarristen Ramsell, hennes enda, nära och kära ackompanjatör, spelade som han sen fortsatte att göra hela kvällen: som en enmansorkester. Precis lagom många toner för att det ska bli fylligt och även ge utrymme för några mindre solon.

Det bör ha varit två år sen som jag första gången upplevde Sanna Nielsen i Marsvinsholms kyrka. En chock, alltså en glädje-chock. Som den här flicksnärtan från Svensktoppen och Melodifestivalen hade vuxit som artist och sångerska. Bara att konstatera: kvalitén är permanent.

Dessutom överraskar hon, åtminstone mig, med att i år sjunga John Lennons julsång ”Happy Xmas” med det budskap som uttrycker julens och livets förhoppning: ”War is over if you want...”

Får inte glömma att nämna att South Gospel Singers också fick utrymme att framföra några gospelsånger på sitt eget sätt: lika melodiskt som kraftfullt och rytmiskt. Peter Svensson satt vid elpianot och dirigerade genom att nynna och sjunga, le med hela ansiktet och hamra blues, rock, jazz och gospel – om vartannat – på tangenterna.