Robert Dahlström:
En stads själ

Det var också ett av mina favorithak under några år, skaran av konstnärer och författare hade glesnat men Claes Hylinger satt där jämt. Och Ingvar Oldsberg underhöll gärna i baren efter några glas whisky.

Nu är Kometen ombyggd till lyxrestaurang och därmed försvann charmen. Ett hårt slag för Göteborg, tänkte jag när jag senast stod och häpnade över priserna på menyn.

Jag har alltid föredragit Göteborg framför Stockholm. Jag brukar säga att det är Göteborgs själ som stad som gör att jag trivs. Men vad den själen består av är svårt att förklara. Det har förstås att göra med människorna som bor där men inte bara det. Det är också något med hur staden är planerad, dess hus och gator. Och närheten till havet.

Men jag har aldrig känt Stockholms själ, varför vet jag inte. Gamla Stan och söder är fina platser men jag känner mig alltid utanför på något vis. Borde kanske stanna en längre tid.

En annan stad som jag besökt otaliga gånger är Barcelona. Dess själ är katalansk och för varje gång jag varit där har jag trivts sämre och sämre. Senaste gången var hemsk och räddades enbart av mitt spirituella ressällskap.

Katalonien är en slags delstat med visst självstyre och katalanerna vill helst av allt att Katalonien blir helt självständigt från Spanien. Man använder allt högljuddare metoder för att nå sitt mål, menar att Katalonien och Barcelona är ekonomiskt överlägset övriga Spanien. Nationalismen blir allt obehagligare. Det är inte en själ i min smak.

Sevillas själ finns i den gamla zigenarstadsdelen Triana. Det är uppenbart. Själva Sevilla är utanverket; stadens kläder med katedral, rika människor, fina restauranger, flotta butiker och mängder av turister. Triana är en dov, lite sorgsen puls med hela arvet från gångna århundraden. Kombinationen Sevilla och Triana är underbar.

Vad är Ystads själ? Inte människorna i första hand utan den gamla fina bebyggelsen, ljuden och doften från havet. I Simrishamn är själen starkt kopplad till havet, den relationen överskuggar allt. Men också de särpräglade människorna som i generationer har levt på havet.

Skottlands och dess öars själ är uteslutande havet. Det känner man om man befinner sig på till exempel Isle of Skye. Havet är den ständiga pulsen i dess själ. Och i viss mån säckpipornas vemodiga och genomträngande ton. Den bär genom stormarnas dån.

Men det är svårt, jag är övertygad om att många av er, kära läsare, skulle kunna prata i timmar om Stockholms själ. Hur man upplever en stad är ju alltid en spegling av den egna själen.