Rättvisan gick upp i rök

Bortom rimligt tvivel. Annars ska åtalad inte dömas. Det är en av grundstenarna i rättssystemet. Tvivel är ett relativt begrepp. Inför anblicken av de bränder den man som kallas gryningspyromanen med stor sannolikhet anlagt är det uppenbart att ofattbart mycket lidande hade kunnat undvikas om rättsväsendets representanter haft en rimlig tolkning av tvivel. Domstolarnas tvivelaktiga uppfattning av tvivel har kostat samhället hundratals miljoner kronor och orsakat ett stort lidande för många människor. Det är tydligt under läsningen av Jörgen Petterssons och David Widlunds illa skrivna men mycket väldokumenterade bok ”Gryningspyromanen”.

Underlåtenhet att stoppa den man som under många år orsakat stora skador skadar tilltron till rättsväsendet. Tidigt fanns tydliga spår som visade att Ulf Borgström anlagt bränder i en omfattning som saknar motstycke. Ställd inför den faktasamling som presenteras i ”Gryningspyromanen” är bara en reaktion rimlig. Den onde mannen borde ha burats in för lång tid och för längesen. Mer än något annat avslöjar boken rättssystemets systematiska misslyckande.

Listan på de bränder gryningspyromanen Borgström har anlagt är, bortom rimligt tvivel, osannolikt lång. ”Gryningspyromanen” innehåller så mycket fakta att man häpnar över den skada en enda man har åstadkommit och ändå har många av Borgströms bränder släckts i tid.

Ett uppmärksammat fall inträffade i Kristianstad hösten 2003. Mellan sommaren 2003 och 2004 härjades staden av 29 anlagda bränder. Ulf Borgström bodde då och några år framåt på Jakobs väg 1 i Kristianstad. Kvart över nio den 20 oktober 2003 gick han in i Trefaldighetskyrkan, uppförd år 1628, belägen strax intill Stora torg, ett av Sveriges mest unika och bäst bevarade torg. Två poliser iakttog Borgström när han gick in i kyrkan och en kort stund senare lämnade den. En av spanarna följde efter honom, den andre gick in i kyrkan. En noggrann granskning om pyromanen varit verksam gav resultat. Det brann i rummet under predikstolen. Hur många års fängelse fick Ulf Borgström för att han försökt sätta eld på kyrkan? Han blev frikänd. Varför? Därför att det fanns en teoretisk möjlighet, som rätten inte ville utesluta, att en annan pyroman vid exakt samma tidpunkt hade smugit in i exakt samma kyrka och försökt sätta eld på den.

Med sådana domstolar är det inte underligt att en av landets värsta förbrytare fick frikort för att anlägga fler bränder. Under största delen av det kommande året var Ulf Borgström en fri man. Han utnyttjade sin frihet till att cykla omkring i södra och östra Skåne och anlägga bränder.

Klockan tjugo över fem på morgonen den 12 september 2004 gick larmet i Västra Vemmenhög. Både kyrkan och gården där Nils Holgersson hade startat sin berömda resa eldhärjades. Gården brann ner till grunden. Elden i kyrkan kunde släckas. Spåren efter Borgström var tydliga, bland annat fanns avtryck av de skor han hade på sig när han några timmar efter bränderna greps.

I Kristianstads tingsrätt fick han sju år. Domen överklagades. Hovrätten frikände. Varför? Skoavtryck visade inte att gärningsmannen varit på plats, bara att hans skor varit det, tyckte hovrätten. Inte underligt att rättvisan urholkas inifrån när den väljer att inte ha mer på fötterna.