Studion som laddar för Ranelids schlagerdebut

Varenda jävel har ringt. Verkligen alla du kan tänka dig. Alla tv-kanaler har hört av sig och velat ha Ranelid i olika tv-soffor, säger Fredrik Andersson och skrattar trött i telefonluren.

Vi snackas vid mest för att bestämma tid för en intervju. Efter flera års hysch-hysch och hårda fotoförbud har producenten och musikern Fredrik Andersson äntligen valt att glänta på dörren till Cardiac-studion, den topputrustade musikstudio mitt i Ystad som han och kollegan Ingvar Irhagen har tillsammans.

Men det är ofrånkomligt att samtalet även glider in på Melodifestivalen. Det blir mycket schlager för Fredrik Andersson just nu. Inte nog med att han skrivit årets mest oväntade bidrag, Björn Ranelids tävlingslåt ”Mirakel”. Han har dessutom blivit Ranelids presskontakt i allt som rör Melodifestivalen.

Ett styvt jobb med tanke på att Ranelid är årets främsta högvilt, tolvtaggaren som alla vill ha en bit av. Uppgiften har knappast förenklats av att Björn Ranelid varit i Sydafrika under större delen av januari och inte varit tillgänglig för någonting alls.

– Vi tackade ja till Skavlan. Det kunde man ju inte säga nej till, och dessutom gillar Björn Skavlan. Men annars har vi varit rätt hårda. Björn Ranelid är en vuxen man, som inte ställer upp på vad som helst. Han är ingen liten Idol-tonåring som man kan släpa runt och visa upp på köpcenter. Folk kanske inte har den uppfattningen, men han väljer noggrant vad han är med i, säger Fredrik Andersson.

När nu förfrågningarna väller in, så är det upp till Fredrik Andersson att agera första grindvakt.

– Jag tror att Björn Ranelid är lite impad av mitt sätt tackla folk. Eller snarare dissa folk, säger han.

Men hur hamnade Fredrik här, med ena benet i Ystads finaste musikstudio och det andra fastkilat i en snabbt snurrande schlagerkarusell? Dags att besöka Cardiac-studion och försöka ta reda på det.

*****

Fredrik Andersson är knappast någon duvunge i branschen. Han har livnärt sig på musiken sedan han var 17 år, och bland annat varit med i partydansbandet Trixi, det Bert Karlsson-styrda pojkbandet Solo och popbandet Elias. Så det finns många ställen att ta avstamp i historien om honom och Cardiac Music Group. Men vi börjar i nutid, en köldbiten januaridag 2012.

– Jag tycker att det är väldigt gött när det är lite fritidsgårdskänsla här. Att det pågår kreativ verksamhet i många hörn samtidigt, säger Fredrik Andersson medan vi hänger av oss ytterkläderna i studions första våning, en loungedel med kök och tv-hörna i en öppen planlösning.

Just denna dag stavas fritidsgårdskänslan Dennis Larsson och Lukas Söderberg. Båda två är nya, lokalt värvade artister, som för närvarande arbetar med sina första inspelningar i Cardiac-studion.

Dennis Larsson har sitt elektroniska enmansprojekt Djurpark, som börjat göra sig ett namn och fick äran att vara husband på P3-programmet Humorhimlens livegala i Malmö för några veckor sedan. Nu slipar han till de sista detaljerna på låten ”Vi ska riva hela klubben”, som släpps i dagarna.

Lukas Söderberg är den kreativa motorn i hiphopgruppen Fas 3, som just spelat in videon till sin första singel. Även den släpps inom kort. Men först måste Fredrik Andersson få till beatet i låten. Det är bra, men det är fortfarande något som skaver, förklarar han.

– Det är en så grym kick när man hittar rätt, då kan jag vara glad i dagar. Det är ganska sjukt egentligen, hur mycket det påverkar mig. Ibland kan jag sitta och vara en riktig surkuk mot mina närmaste, och allt kan bero på att jag inte fått till botten på en mix, säger han.

Fritidgårdskänsla i all ära, Fredrik Andersson kräver stort engagemang av sina artister. Han berättat att han blivit allt bättre på att se vilka musiker som har ”gnistan”, den envisa drivkraft som han menar är helt nödvändig för att ta sig fram som artist. För det är ingen lätt väg.

– Ibland önskar jag att en del artister jag jobbat med skulle ge sig ut och spela i dansband i två år, bara för att verkligen få känna på hur det är att jobba och slita som musiker. Då blir man mer öndmjuk inför de chanser och möjligheter som dyker upp, säger Fredrik, som själv turnerat land och rike runt i dansbandssvängen.

Via en smal spiraltrappa i gjutjärn tar vi oss upp till nästa våning, där de riktigt häftiga grejerna finns.

– Fin trappa. Men försök att bära upp en Lesliehögtalare för den, muttrar Fredrik.

Det är en mäktig upplevelse att träda in Cardiac-studion. Utifrån gatan anar man inte ens att den finns där. Men på insidan påminner studion om kontrollbryggan i ett rymdskepp som gått ned för landning bredvid Stortorget, med fri sikt ut över torghandeln.

Studions hjärta är ett ljust och luftigt rum med sluttande takfönster som delats upp i en digital och en analog studio med ett tre meter långt kontrollbord som givet blickfång. Den bjässen, en SSL-6000 som enligt Fredrik kostar 3 miljoner kronor i nypris, fick de lyfta in med lyftkran klockan sex en morgon efter att först ha monterat av takfönstrena.

Bakom kontrollbordet hänger en stor platteve, som är kopplad till kameror och skärmar i studions olika inspelningsrum. För närvarokänslan, så att musikerna ska kunna se varandra under inspelning, förklarar Fredrik.

Här har Fredrik Andersson hållit till de senaste fem åren och steg för steg byggt upp Cardiac Music Group ihop med sin kollega Ingvar Irhagen, som stod för mycket av de nödvändiga ekonomiska investeringarna under uppbyggnaden.

Nu har de bestämt sig för att släppa lite på hemlighetsmakeriet kring studion, som visserligen varit välkänd i branschkretsar men helt okänd för många Ystadsbor.

– Vi behövde kanske bli varma i kläderna först och bli lite stolta över det vi gör, innan vi visade upp det här, säger Fredrik.

De har jobbat ihop förut, Ingvar och Fredrik, då i en studio på den skånska landsbygden. Men på Fredriks inrådan satsade de för fem år sedan på att bygga studion i Ystad.

– Jag la fram ett önskemål om fast lön till Ingvar. Den första låten jag skrev efter det var Zlatan-låten, så sen satt jag i en bra löneförhandling, säger Fredrik och skrattar.

Zlatan-hyllningen ”Who’s da man”, som bandet Elias gjorde ihop med den då sexårige gästartisten Frans Jeppsson-Wall, blev en jättelik hit i samband med fotbolls-VM sommaren 2006. Låten blev ett kvitto på Fredriks förmågor som hitmakare, men framgången var en smula bitterljuv.

– Efterhand växte Zlatan-låten till ett monster som hotade att kväva hela karriären för vårt band, Elias. Vi hade ju redan byggt upp någonting med Elias, och hade bland annat en låt som låg trea på svensktoppen. Men allt det kom plötsligt helt i skymundan. Folk började blanda ihop bandet med Frans, undrade om Frans egentligen hette Elias, och blev arga när inte den lilla killen var med på alla spelningar, säger Fredrik.

Elias finns kvar, men ligger i ide. Frans är än idag Cardiac Music Groups mest framgångsrika artist rent ekonomiskt, även om han inte medverkat på någon platta på flera år. Men det finns några nya inspelningar, med en nu 13-årig Frans, som Fredrik filar på ibland.

– Fast jag gav bort delar av rättigheterna till ”Who’s da man” till ett annat förlag. Det kan jag ångra än idag, säger Fredrik.

Med åren har Cardiac Music Group nått en nivå där verksamheten ligger stabilt på plus, berättar Fredrik, men vägen har inte varit spikrak.

– Vi gjorde några galna satsningar i början, säger han.

– I början var hela bandet Elias anställda här med månadslön för att skapa musik. Det var jag som ville ha det så. Men det var lite naivt. Vi hade ju inte tillräckligt mycket jobb för att ha så många anställda.

Till slut tvingades vännerna sluta.

– Jag blev tvungen att skala ner, nästan tömma flaskan för att sedan börja fylla på igen. Du förstår säkert att det var ganska känsligt. Det är ju nära vänner, vi har ett band ihop, säger han.

Sedan några månader tillbaka är Fredrik Andersson delägare i bolaget Cardiac Music Group, som de senaste åren vecklat ut sig i flera olika grenar. En viktig gren är skivbolaget Cardiac Records, med artister som Anna Hertzman, Le Bataillon Des Fous, Mack Johansson, Perikles, Smile.dk, Frans samt nytillskotten Djurpark och Fas 3. En annan gren är själva studion, Cardiac Studios, där även utomstående artister kan hyra in sig. Bolaget har också en låtskrivardel, Cardiac Publishing, samt Cardiac Management, där Fredrik just nu jobbar med att ordna musikunderhållning på Ystads Saltsjöbad. Fler grenar är på väg.

Fredrik själv har nyligen gjort klart en jingel till Bo Ohlsson i Tomelilla, ett led i bolagets arbete med reklam. I en mindre studio sitter Christian Wolf och jobbar med arrangemanget på ett känsloladdat orkesterstycke, som han hoppas kunna sälja in till svenska Wallander-produktionen. Han är i studion fyra dagar i veckan, främst för att bygga upp en satsning på filmmusik. Även Lars ”Lunkan” Lundgren från Perikles är i dag anställd, som låtskrivare och studiomusiker.

Fredrik Andersson för just nu också diskussioner med kommunen om möjligheterna att förlägga delar av det estestiska musikprogrammets utbildning till Cardiac-studion. Om det blir verklighet så tror han att utbildningens vacklande attraktionskraft skulle höjas avsevärt. Fast då skulle det också behövas nya lokaler.

Dessutom pågår ett färskt samarbete med Danne Stråhed, som ska mixa sin kommande platta i Cardiac-studion.

Och mitt i allt detta, ett schlageräventyr utan like ihop med Björn Ranelid och Ystadssångerskan Sara ”Li” Larsson.

– Jag har någonstans hoppats att vi skulle få in ett ben i Melodifestivalen. Men jag visste att för att slå igenom den muren måste jag tänka ut något så jäkla udda, som de inte kan tänka ut själva, säger Fredrik Andersson.

Svaret blev Ranelid och en låt vävd kring hans citat om kärlek. Att döma av det massiva mediala genomslaget har satsningen fallit väl ut, åtminstone så här långt.

– Enligt Christer Björkman har ingen artist förut i Melodifestivalens historia lockat så stort intresse från media redan innan tävlingen börjat, säger Fredrik Andersson och skakar roat på huvudet.

– Det tog ett dygn, sen ringde någon från Sony BMG och erbjöd en stor summa pengar för att ta över alltihop. Vi snackar mycket pengar. Han menade att jag aldrig skulle klara att ro runt det här själv. Fast när han frågade om jag haft med Melodifestivalen att göra förut, och jag berättade att jag har tävlat i schlagern, haft kontrakt med Bert Karlsson och skrivit Zlatan-låten, så blev det tyst. Jag vill inte släppa mina projekt. Jag vill hålla dem här i huset, säger Fredrik Andersson.

Uppmärksamheten ger Cardiac hävkraft inför framtida schlagerresor, fast en del skriverier har retat både Ranelid och Fredrik Andersson.

– Jag varnade Björn, jag sa att folk skulle ligga i skyttegravarna, säger han.

– För egen del blir jag lite lack när vissa utgår ifrån att det kommer att bli dåligt och pinsamt. Det finns en del skribenter som jag skulle vilja nita. Det är ju att förminska mig och min insats, att påstå att jag skulle göra saker som är skit.

– Personligen så tycker jag att Björn Ranelid är en sjukt modern människa, som hittat nya sätt att sprida sina ord. När till och med mina yngsta söner, som är 5 och 6 år, går och nynnar på en 62-årig författares ord om kärlek så har vi ju åstadkommit någonting speciellt.

Så hur hinner Fredrik Andersson med allt? Driftig är han, utan skuggan av tvivel, och han vet om det.

– Hade jag jobbat på Sony Ericsson så hade jag, utan att skryta, varit en av cheferna. Jag nöjer mig inte med okej. Det ger mig merjobb, men resultatet blir också bättre, säger han lugnt.

Men slitet har sitt pris. Nu har Fredrik en fungerande strategi för att klara allt, men det krävdes en kollaps för att han skulle styra upp tillvaron.

– Jag rasade ihop här utanför för ett år sedan, säger han och pekar ner mot gatan utanför.

– Jag kunde inte andas och hade 220 i puls. Dagen innan hade jag dessutom börjat tappa synen.

– När läkarna undersökte mig så sa de att det var bra att jag tränar, och inte röker eller super. Hade jag gjort det så hade jag kunnat få en stroke. De ville kanske skrämma mig, men...

– I dag skjuter jag inte upp någonting, utan tar tag i det direkt. Förr kunde jag säga ”det fixar vi” och lägga det på hög bland allt det andra jag skulle göra. Och till slut blev den högen väldigt stor. Nu har jag lärt mig att jag måste vara mer öppen och säga tyvärr, jag kommer inte att hinna detta just nu. Plus att Ingvar avlastar mig och hjälper till med mycket som innan låg på mitt bord.

– Det är tur att jag har brottningen, jag tror att det är det som räddat mig. Jag jobbar vanliga arbetstider, och sen går jag ner till brottningen. När du brottas så kan du inte samtidigt fundera på basslingor eller kontraktsproblem, då åker du i mattan direkt. Det är ett väldigt bra sätt att rensa skallen.

– Sen ska jag försöka vara en bra pappa till mina tre söner också. Jag kan säga att i början var det svårt att hitta energin när jag kom hem på kvällarna. Men det har blivit mycket bättre. Får jag bara brottas lite, så är jag som en ny människa sen.

Någonstans i allt det här är Fredrik Andersson också en musiker i eget namn. Inom bolaget sorteras hans låtar kort och gott under namnet ”bara Fredrik”. Fast där hinner han inte lägga särskilt mycket krut.

– Ibland känns det lite tråkigt att jag aldrig hinner jobba med min egen musik. Jag har några låtar jag tycker mycket om, som jag skulle vilja få ner på skiva. Inte för att jag vill bli känd, utan för att jag vill spara dem till mina efterlevande, säger han.