En överhettad hjärna i vrickade utvikningar

Jag gjorde själv det misstaget, tills jag började lyssna lite mer noggrant på vad mannen säger.

Sant är att Magnus Betnér gjort en del riktigt provocerande uttalande i sina dagar och delat ut stenhårda glidtacklingar på både kändisar och heliga kor. Men det är knappast själva essensen. Snarare fungerar de mest eldfängda provokationerna som fyrbåkar, som lockar planlösa seglare att lägga till vid just Betnérs pirathamn.

Väl där serveras man iakttagelser och funderingar kring allt från religion, yttrandefrihet, främlingsfientlighet och medielogik till sexualvanor och drogbruk. Det fungerar, därför att Magnus inte smyger med sina egna åsikter och sin liberala värdegrund. Ibland framgår den tydligt, ibland skönjs den mellan raderna. Men den finns där, den ideologiska bottensatsen som sätter Betnérs påståenden i ett sammanhang.

Man behöver inte hålla med honom. Det som gör Magnus Betnér till en nödvändig och viktig komiker är att hans poänger ofta kräver eftertanke. Man får helt enkelt tillfälle att prova och finstämma sina egna värderingar mot hans svada.

På sin nuvarande turné tar han avstamp i det gångna årets stora nyhetshändelser och filtrerar dem genom sitt prisma. Så kan en sekvens om massakern på Utöya, som låter som ett livsfarligt och osmakligt ämne att ta upp i en standup, bli till en svidande kritik av de krönikörer som reflexmässigt började fila på texter om muslimsk terrorism innan krutröken ens lagt sig. En diskussion om den arabiska våren landar i en sågning av svenska försvarspolitiker, som plötsligt - efter 40 år av Gaddafi-styre i Libyen – uppmärksammade den libyske ledaren som en mycket ondskefull diktator som borde få känna hotet från det svenska flygvapnet. Ett stickspår om Thorsten Flincks skandalomsusade rumpklapp vecklas ut till en intressant fundering kring om inte det var precis vad SVT hoppades skulle hända, egentligen, när de bjöd in vildmannen Flinck till schlagern.

Föreställningens ramverk är för all del inte särskilt hårt spikat. Mellan nyhetssnacken blir det också roliga och vrickade utvikningar kring analsex och kristen uppväxt, japanska porrbutiker, haschrökning i Amsterdam och familjebråk på hotellrum. Rörigt kan tyckas, men de vilda kasten är underhållning i sig. I slutet av dagen är det Magnus Betnér och hans överhettade hjärna, inte nyhetstemat, som utgör den sammanhängande tråden. Och han är riktigt rolig.

Sist han var i Ystad fick Magnus Betnér inga betygspluppar med sig hem. Det är en lång historia, som bottnade i en mediekritisk grej han körde på den turnén om recensenter och deras jävla betygspluppar. Det stör mig en smula att vara så förutsägbar nu, men det får bli fyra betygspluppar i Ystads Allehanda. Han är värd det.