En hisnande och omtumlande resa

En livs levande stråkkvartett som spelar hörvärd musik från tre sekler vill man gärna ta del av. Två fiolelever från kulturskolan visade först vad ett träget övande kan leda till. Märta Östergren och Philemon Hahn kunde glädja publiken med var sitt solostycke till smakfullt pianoackompanjemang.

Weberkvartetten bildades för 15 år sedan och sedan 2007 ägnar de sig helt åt denna exklusiva konst på heltid med turnéer både i Sverige och utomlands.

Tre inte särskiltlättlyssnade verk från tre olika århundraden fick vi avnjuta i söndags. Sven-David Sandströms imponerande verklista rymmer allt från opera till körlyrik och kammarmusik. När Weberkvartetten gav honom i uppdrag att komponera kvartettmusik blev resultatet sju fristående karaktärsstycken, som tillsammans utgör hans fjärde stråkkvartett.

Att med alla sinnen på högspänn få uppleva hur kvartetten konstfullt vävde ihop dessa framilande fragment från första förstafiolens högsta flageolett till cellons bottenton blev som förstagångsupplevelse som en hisnande och omtumlande resa. Att violinistparets tre och en halvtmånaders telning i en generalpaus med tydligt joller kommenterade förloppet väckte nog allmän munterhet.

Som ett sällskapligt samtal förflöt ett avsnitt i pizzicato som efter ett tag följdes av ett kraftfullt munhuggeri med skarpa accenter, allt kryddat med humor och engagemang. Akustiskt är Valfisken helt idealisk för stråkkvartett.

Nästan hundra år tidigare (1915–17) skrev Bela Bartok sin andra stråkkvartett. Härligt uppkäftig, svidande och utmanande och oförutsägbart gnistrar denna juvel, som Weberkvartetten tolkade med imponerande precision. Alla soloinsatser bildade ett organiskt helt i detta spänningsladdade drama.

Efter en välbehövlig bensträckarpaus avslutades denna rätt djuplodande och mäktiga konsert med Beethovens 15. stråkkvartett op. 132. Med denna kvartett visar Beethoven att han var långt före sin samtid. Den som fortfarande mäktade lyssna lika koncentrerat kunde känna sig nöjd. Musikerna förmedlade sin alltjämt genuint sköna gestaltning; de fick ju spela sin favoritkvartett.

Tyngden i deras repertoarval borde dock ha vägts upp av mer lättillgängliga opus ur den rika kvartettlitteraturen.