Och alla slår, knuffar och river de varandra för att komma först på det löpande bandet mot undergången, bara för att det några korta sekunder passerar genom ljuset från världens strålkastare och kameror.

Oscarsbelönade Natalie Portman spelar ballerinan Nina, en kvinna vars nerver är mer spända än hennes vader. Hon lyckas få huvudrollen i en ny uppsättning av "Svansjön", men som en parallell till sin rollfigur Odette slits Nina mellan det vita och det svarta och dansar allt närmare avgrunden.

"Black swan" är en extremt fysisk filmupplevelse. På duken bänds kroppar åt fel håll, skinn spricker sönder, ben knakar, naglar lossnar, hårda fingrar trycks in i mjuka kroppsdelar. Till och med Ninas vanföreställningar kretsar kring kroppen och dess olika sönderfall. Och i salongen sitter vi och kippar efter luft; den förtätade stämningen och de alltmer skräckfilmslika effekterna gör att filmen får en att känna sig överdansad av ett helt kompani.

Aronofsky är en av de skickligaste hantverkarna i branschen. "Black swan" är så dramaturgiskt och tekniskt fulländad att dess enda svaghet - förutom de teatrala dragen - är att den är närmast för steril, för perfekt.