Vi får följa hur boxaren Micky under 1990-talet kämpar för att vinna sina matcher, men får lägga allt för mycket energi på sin crackrökande storebror som tidigare varit stadens stjärnboxare. Med hjälp av flickvännen Charlene får emellertid Micky kraft att stå på sina egna ben och ta plats som det nya boxningsproffset.

Många kommer troligen att avskräckas från att se "The Fighter" bara för att den handlar om en boxare, men sanningen är att den här filmen är så mycket mer. Vi får möta färgstarka karaktärer som ges styrka genom ett fantastiskt skådespel. Christian Bale visar än en gång vilken fenomenal skådespelare han är och är välförtjänt sin Oscar för rollen som Dicky. Även Amy Adams träder fram och visar att hon är en skådespelerska att hålla ögonen på. Hon gör en realistisk skildring av Mickys flickvän Charlene som inte tvekar att säga vad hon tycker även om det gör att hon får hela pojkvännens familj emot sig.

Boxningsscenerna känns realistiska, och den höga stämningen blir så pass påtaglig att till och med jag, som är helt ointresserad av boxning, får lust att ställa mig upp i biosalongen och heja på.

"The Fighter" må vara en realistisk skildring av ett samhälle där det inte finns mycket att hurra för, men den visar även hur det kan vändas till något positivt. Eller som Dicky säger till sin lillebror när det ser ut som att han ska förlora en match: "Ta all den skit vi har gått igenom och använd där ute i ringen."

Om något negativt ska lyftas fram så ser snart 40-åriga Mark Wahlberg alldeles för gammal ut för att spela en boxare som är i början av sin karriär. Ibland känns det dessutom lite väl amerikanskt med en "bara du vill så kan du"-mentalitet, men i det stora hela är "The Fighter" en intressant och stark film som ger mycket även till dem som inte är boxningsintresserade.