Mia är i fullt sjå med att planera bröllopet med pojkvännen Tim när hon träffar sin nya styvsyster Frida och blir kär. Plötsligt existerar inte känslorna för pojkvännen längre, men är hon verkligen redo att komma ut som gay och ge kärleken till Frida en chans?

Kärlekshistorien rullas långsamt upp och det blir många långa blickar där Mia (Ruth Vega Fernandez) ber oss och Frida (Liv Mjönes) att förstå vad hon känner. Ibland blir det känslosamt och trovärdigt, men allt för ofta blir det bara en stel stirrande blick.

Även dialogen har en del uppgångar och dalar. Filmen hade till exempel mått mycket bättre utan alla klichéer. Som när Mia säger "Jag är inte som du" till homosexuella Frida i ett försök att alienera sig från de sanna känslorna. Desto bättre är samtalen mellan föräldrarna, spelade av Krister Henriksson och Lena Endre. Vi får en inblick i de fördomar som finns och hur föräldrar kan reagera och hantera sina känslor när barnen inte går den väg som det var förväntat.

Producenten Josefin Tengblad har bott många år i Ystad och därför är det kanske inte så konstigt att stora delar av filmen utspelar sig runt just Ystad och Köpingebro. Det blir många vackra bilder över de skånska slätterna och fotografen Ragna Jorming leker mycket med närbilder och ljus.

Trots många brister innehåller filmen ett strålande skådespeleri av Henriksson och Endre. Filmens stjärna är emellertid Liv Mjönes. Med en rejäl portion utstrålning och talande kroppsspråk är det inte svårt att förstå varför Mia förälskar sig i hennes karaktär.