Blanka röster mot rasism

Kultur och Nöje Artikeln publicerades

Valet av Björn Söder som vice talman och en novell av Fritiof Nilsson Piraten, vad har det gemensamt? Läs Bengt Erikssons krönika.

Måndag klockan 12 och jag står vid datorn för att skriva kulturkrönikan. Medan jag funderar på ämnet så lyssnar jag på ett antirastiskt körverk som komponerats av Vänsterpartiet och framförs av Sveriges riksdag med avgående talmannen Per Westerberg som solist. Verket går så här: Blank. Blank. Blank. Blank. Björn Söder. Blank. Blank. Blank. Blank ...

Men det skorrade lite falskti körsången. 56 röster = (får man förmoda) antalet närvarande sverigepartister + ytterligare sju riksdagsledamöter röstade för Björn Söder som andre vice talman. Betydligt fler, 297 ledamöter, röstade blankt. Riksdagens antirastiska körverk måste därför framföras en gång till: Blank. Blank. Blank. Blank. Blank. Björn Söder. Blank. Blank. Blank ...

Nu blev det något mer tonrent. Antalet röster för Björn Söder sjönk till 53, ytterligare två blankröster. Återstår en tredje, sista röstning, där det namn (alltså Björn Söder, ingen annan är nominerad) som får flest röster utses till andre vice talman i Sveriges Riksdag. En sista gång: Blank. Blank. Blank. Blank. Blank ...

Enligt riksdagspraxis ska talmansposterna fördelas efter partistorlek. Socialdemokraten Urban Ahlin utsågs till talman och moderaten Tobias Billström till förste vice talman. Sverigedemokraten Björn Söder nominerades till andre vice talman. Vänsterpartiet begärde då sluten omröstning, vilket innebär att riksdagens ledamöter kan rösta antingen på namnet eller lägga en blankröst.

Den nominerade måste fåminst 50 procent av rösterna i första eller andra omgången – om inte så ska det röstas en tredje gång. Då gäller flest röster. Resultat: Nu sjönk rösterna för Söder ner till 52. Vilket ju ändå – som enda nominerad – gav honom tillräckligt röstantal: 52 av 349 möjliga stödde Björn Söder som andre vice talman.

Klockan har blivit 15. Talmännen i Sveriges riksdag ska representera såväl riksdagen som Sverige. En stor riksdagsmajoritet visade i måndags att man inte vill bli representerad av Björn Söder. Som talman kommer han varken att representera riksdagen eller Sverige utan blott 52 av 349 riksdagsledamöter och 12,9 procent av befolkningen. En tydlig antirasistisk manifestation – för Sverige, Norden och världen – som sju riksdagspartier under tre timmar utförde tillsammans.

Efter detta känner jag för en tur i trädgården, som in i oktober är nästan sommargrön. De röda äpplena hänger kvar i träden medan päronen trillat ner. I fjol blommade fler sorters rosor vid den här tiden men det beror väl på att blomningen startade så tidigt i våras. Endast Jacques Cartier, den rosa äventyraren, kämpar på mot den annalkande höstens vind och kyla, fukt och dimma.

Krönikans ämne,som jag inledningsvis funderade på, är en – med tanke på Sverigedemokraterna – passande novell av Fritiof Nilsson Piraten: ”Mannen som blev ensam” ur boken ”Historier från Färs” (1940). Eftersom författaren direkt i titeln angav att historierna kommer från hans födelsehärad, det vill säga Färs, så kan man anta att trädgårdsmästaren Vanteck, novellens huvudperson, fanns i Fritiofs födelseby Vollsjö. (Huset där Vanteck bodde bör ha legat bortom den numera rivna stationen.)

”Mannen som blev ensam” är en obehaglig historia, där Fritiof Nilsson Piraten tecknar ett alls inte så trevligt porträtt av Vollsjös invånare: småsinta, intoleranta och rent elaka. En rädsla för det annorlunda som stegras till ett hat mot den som inte är som man ska vara här i byn. Till exempel särlingen Vanteck.

Novellen har likhetermed såväl filmen ”Tiden i Sjöbo – Så går ett år” och folkomröstningen om flyktingmottagning som 2014 års kommun- och riksdagsval. Eller för den delen talmansomröstningen i riksdagen. Förstås också därför som skådespelaren Michael Segerström nu har förvandlat novellen till en enmanspjäs, fast med tre roller: Vanteck, Fritiof som barn och Segerström själv.

Teaterpjäsen om ”Mannen som blev ensam” har redan framförts en gång i förväg på Ystads Teater och i förra veckan hade den också sin riktiga urpremiär i Skurup. Då var jag på bokmässan i Göteborg, hann inte ner och dit. I stället ska jag försöka ta mig till Skillinge Teater, där pjäsen spelas nu på lördag (4/10).

Michael Segerström har – av recensioner att döma – tolkat novellen på samma sätt som jag. Segerström lyfter fram innehållet till nutid för att visa att både andra världskrigets nazism och Sverigedemokraterna i dag har grott i och vuxit upp ur den jordmån som Fritiof Nilsson Piraten skildrade. Ständigt denna främlingsrädsla som ligger latent för att så livsfarligt fort bli något värre ändå.