Ett gerillaprojekt i skräck

Kultur och Nöje Artikeln publicerades

Skurupssonen Björn Bengtsson har en av rollerna i Fredrik Hillers "Psalm 21", med biopremiär idag.

Sent i oktober, och skådespelaren och utflyttade Skurupspågen Björn Bengtsson sitter vid ett fönsterbord på Snuggles i Ystad. Han må vara Stockholmsbo numera, men Ystad är fortfarande hemmaplan. Det var hit han flyttade i gymnasiet, efter uppväxten i Skurup. Det var här han valde drama i stället för franska och tog sina första steg mot en skådespelarkarriär. Och här bor nu för tiden hans föräldrar , som Björn passat på att besöka på några dagar.

Sedan premiären av Kjell Sundvalls nya film Bröderna Karlsson har Björn haft tre månaders ledigt. Så ledigt man nu kan ha med en nyfödd bebis hemma.

– Jag fick ju barn samma dag som Bröderna Karlsson hade premiär, så det var väldigt...absurt, säger Björn och smakar på ordet.

Nu är han bioaktuell igen, i "Psalm 21", kompisen Fredrik Hillers långfilmsdebut som regissör. Filmen berättar en hårresande historia om skuld, övergrepp, skräck och tro. I centrum står Jonas Malmsjös karaktär, en präst som återvänder till den norrländska uppväxtbyn Borgvattnet när hans far dör. Omständigheterna kring faderns död är höljda i dunkel, och byborna beter sig sektlikt. Björn Bengtsson spelar en ung man, Olle, som har problem både med sin uppväxt och med bibelns ord.

– Olle har inte haft det lätt. Han har en ganska snedbriden bild av vad religion är, säger Björn.

– Jag blev lite bibelskadad. Jag hade typ 7000 bibelcitat att lära in. Så efter ett tag kunde jag slänga mig med både det ena och det andra.

Merparten av filmen spelades in i en utkyld stuga med utedass i skogarna utanför Tierp. Men det var ett tag sedan historien fästes på film. Runt två år, berättar Björn.

Filmgänget hade varken finansiärer eller distributörer i ryggen för att föverkliga Fredrik Hillers visioner, men valde att köra ändå. Därför har det också tagit ett tag att nå biosalongerna.

– Det här var ju ett gerillafilmsprojekt, ett projekt man gick in i för att man brann för idén. Vi hade i princip inga pengar. En miljon i budget, och det är ingenting när man ska göra långfilm. Och det här är ju en visuell film. Att vi gjort detta för dryga miljonen, det gör mig rätt stolt, säger han och funderar.

–Jag tjänade inga pengar på att vara med. Men vi är alla delägare i filmen, så blir det någon vinst delar vi lika. Det är också en socialistisk idé jag tycker om.

Vänskapen till regissören gjorde också sitt till för att han skulle ställa upp. Björn berättar att han och Fredrik Hiller lärde känna varandra i Början av 90-talet.

Var och i vilket sammanhang, kan man undra.

– Jag regisserade honom i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, säger Björn och skrattar.

– Under två somrar var jag ansvarig för Ronja Rövardotter-världen. Han spelade Mattis.

Kanske inte den självklara vägen till skräckfilmernas skuggland, men...

– Det var ett grymt sommarjobb. Jag var där i fem somrar. Och det var en enormt bra skådespelarskola, inte minst på grund av all improvisation med barnen, säger Björn.

Men det var då. Nu är det allhelgonahelgon 2010, vännerna har lämnat både Rövardöttrar och Borkasönerna bakom sig, och Fredrik har regisserat Björn i en läskig thriller med starka, religiösa undertoner. I dag går den upp på 28 svenska biografer. En av dem ligger på regementsområdet i Ystad.