Fantasin blommar i Kivik

Kultur och Nöje

Ensam, framåtlutad över sin dator och försjunken i sin egen fantasivärld. Det är så författaren Anna Bovaller trivs bäst.

Artikeln publicerades 9 oktober 2011.

I Stockholm, där hon arbetar som chefsjurist, skriver hon på helger och på kvällar. Det fungerar, men så fort hon får chansen åker hon ner till sommarhuset i Kivik.

– I lugnet och naturen tickar fantasin igång. Där får den plats. Annars är det mycket vardagsstress, men nere i Skåne blommar fantasin.

Tre böcker har det blivit hittills och hon känner att hon har fler inom sig. För att skriva dem behöver hon utrymme och tystnad. Därför är somrarna i Kivik viktiga. Där kan hon gå in i vad hon kallar sin bubbla.

– Under mina skrivarperioder skriver jag varje dag. Det går inte att hoppa över en vecka, för då tappar man fokus.

Några andra måsten kring sitt skrivande har hon inte, och det vill hon inte heller.

Skrivandet måste få vara kravlöst och lustfyllt. Ordning, reda och strukturer finns det tillräckligt av i hennes brödjobb.

– Jag skriver ingen detaljerad synopsis. Jag kan sätta upp punkter för mig själv, för att veta vart jag är på väg, men de små detaljerna får komma till mig längs med vägen genom skrivandet. För mig skulle det kännas ganska dött om jag redan i förväg hade hela historien klar för mig i detalj. Det ska vara spännande att skriva också. Personerna kommer till mig under resans gång och plötsligt kan någon få större plats än jag hade tänkt mig. När det händer låter jag det ske, för då blir det levande också för mig.

Huvudpersonen i Anna Bovallers deckarserie, advokaten Petra Wester, kom till henne redan för 20 år sedan. Då hade Anna Bovaller själv precis börjat på advokatbyrå och upptäckt att det inte fanns någon tuff, kvinnlig förebild på den nya arbetsplatsen.

– Det är en manlig värld. Jag minns att jag fantiserade om en egensinnig och kaxig tjej som kunde stå emot allt det där. Jag tycker om att skriva om Petra Wester därför att hon är lite oförutsägbar och tuff. Jag följer henne och försöker borra mig in i hur hon tänker och resonerar. Hon är inte jag. Hon har sidor som jag inte skulle vilja ha, men dåliga sidor har alla.

Ibland kommer någon fram till henne och vill prata om böckerna, eller om personerna som befolkar dem.

– Det är spännande. Läsarna är ju inne och går i mitt huvud. Det känns helt skruvat när de pratar om mina påhittade karaktärer som om de finns i verkligheten, säger Anna Bovaller och skrattar.

I ”Äppelkyrkogården”, som kom ut i augusti, skickar hon iväg Petra Wester till Budapest på hemligt uppdrag och låter hennes dotter bli kidnappad. Något trovärdighetsproblem ser hon inte i att en advokat utför ett hemligt uppdrag utomlands.

Det är ju trots allt pusseldeckare hon skriver, inte polisromaner.

– I pusseldeckare förekommer det ofta en huvudperson som inte är polis. För mig är det väldigt naturligt att gräva där jag står och ha en kvinnlig advokat som bas. Advokater är involverade i massor av transaktioner som man kan fantisera om inom ramarna för en deckare. Sedan är sannolikheten för att samma person råkar ut för något gång på gång på gång naturligtvis minimal, men det är fortfarande skönlitteratur.

Hon kan redan nu säga att Petra Wester kommer att stöta på fler mord­gåtor.

– Jag känner att jag är på väg in i en skrivarperiod. Det är ganska mycket som har lagt sig till rätta i mitt huvud och jag ser fram emot att skriva. Det ska bli spännande att gå in i min bubbla och vara osocial, säger Anna Bovaller och skrattar.

Innan dess kommer hon dock till Kiviks Musteris Äppeldag den åttonde oktober för att berätta om sitt författarskap utgående ifrån ”Äppelkyrkogården”. En kyrkogård som för övrigt inspirerats av en döende äppellund i Stenshuvud nationalpark, nära Anna Bovallers sommarhem.