Recension: Rosalia de Souza

Desto mer glädjande då att brasilianska Rosalia de Souza och hennes vad musikalitet och teknisk skicklighet beträffar generöst försedda band gjorde både mig och den övriga, synnerligen månghövdade, publiken ypperligt pigga med såväl bossa nova-nummer som sambor och stilmässigt mer diffusa sånger.

de Souza levererade ett set med uteslutande musik av Antonio Carlos Jobim vari hon med minimala men extremt tydliga medel lockade varje uns av saknad, glädje och romantisk längtan ur kompositörens långa, intrikata melodier. Bandet å sin sida bjöd ständigt upptäcktsrikt och fyndigt ackompanjemang.