Recension: Anna-Frida Abrahamsson med Some Band

Verkar också som om Anna-Frida känner att hon sjunger i skuggan av förebilden. Hon anonymiserar och förminskar sig. Åkej i amerikanska standardlåtar och svenska folkvisor men det blir för blekt i mer personifierade sånger med svenska texter, som ”Sakta vi gå genom stan” och ”Monicas vals”,

Trist att skriva så här när hon flugit från USA för att sjunga hemma i Ystad men för att kunna nytolka Monica Z måste man gräva fram mer personlighet ur sig själv. Dåligt? Nej, tonsäkert och melodiskt, även om jag saknade lite jazzrytmik i rösten. Så rätt bra ändå. Fast jag hör hellre Anna-Frida Abrahamsson som sig själv, kanske med egna låtar?

Konserten lyfts upp av Some Band (vilket band!) med musiker från alla jazzgenerationer som gammalsvänger ett gäng. Åldermannen Kjell-Åke Persson har nästan New Orleans-ton i trumpeten.