Recension: Jacob Fischer & Hans Backenroth duo

Nåja, ”ryker” är väl inte vad den här musiken gör. Däremot svänger, i det lilla finspelta. Typiskt mjukt elektriskt jazzljud på gitarren, många besvärliga ackord och flinka solosprång plus improvisationer. Så tar basen över som soloinstrument med långa, infallsrika gångar, rusningar och hopp. Bägge musikerna har stora, lyhörda öron för varann, vilket resulterar i nära samspel.

Låtar från amerikanskdanska giganter som Horace Parlan och Oscar Pettiford liksom flera melodier av Cole Porter. I egna låten ”Napoletana” från nya albumet ”Django” (så vet ni ett ställe där fingrarna hämtat inspiration) tar Fischer fram den akustiska gitarren.

Bägge är virtuoser, så tekniskt skickliga att musiken efter uppåt en timma tyvärr också börjar bli lite gäspig och trist. Rubriken ”kammarjazz” passar bra. Eller, för den delen, restaurangmusik (om än högkvalitativ sådan).