Kämpaseger för Östblocket

Även om Östblocket har hållit på sedan 1996 var gruppen säkert en ny, spännande bekantskap för större delen av publiken. Låtar och inspiration hämtar bandet från Balkan, samt i romsk och arabisk musik. Men när de äntrar scenen i kvällssolen är det bara sångerskan Sofia Berg-Böhms örhängen som möjligen avslöjar musikens orientaliska prägel.

Instrumenten talar dock om att detta inte är ditt vanliga rockband. Inte ett stränginstrument så långt ögat når. Här är det blås, blås, blås som gäller. Två tubor och en trombon står för ett stötigt komp tillsammans med en i ordets rätta bemärkelse spelande trummis. Lägg därtill två ettrigt smattrande trumpeter, en fiol, ett dragspel och den klarröstade sångerskan, som övertygande växlar språk mellan låtarna.

Ensemblespelet står i fokus, även om såväl Mathias Gunnarsson (trumpet) som Filip Runesson (fiol) och Johan Ohlsson (dragspel) ibland får fria solotyglar. Från öppningsspåret, svenskspråkiga ”Happy Cocek”, imponerar bandet med skickligt och glädjefullt spel.

De ofta komplicerade taktarterna, som kräver exakt samspelthet av musikerna, uppmuntrar till dans. Som så ofta är fallet visar sig publiken dock vara svårflirtad till en början. Trots enträgna böner från scenen om att publiken åtminstone ska ”visa armhålorna”.

Först när konserten nästan är slut får tiljorna nedanför scenkanten känna trampet av dansande fötter från fler än enstaka barn och deras föräldrar.

Det är inte bara bandet som önskar att gensvaret kommit tidigare. För åhöraren är det tydligt att musikerna lyfter sig ytterligare en nivå och ger sig hän på allvar när musiken används som det är tänkt.

Det enda extranumret som hinns med, ”Gå på glöden”, sammanfattar det bästa med Östblocket med sitt medryckande blåsriff, sin passionerade text och ett eldigt dragsspelssolo på toppen. Fritidens konsertprogram kunde ha börjat klart sämre.