Rockräven var på hugget i Ystad

Kvällen rivstartar med ”Ren och rak” från senaste plattan Flod av eld. Ren och rak är också en bra beskrivning av själva musiken. Inga krusiduller! Pang på rödbetan! Bandet påminner om lyckliga hundar och Nisse Hellberg gläfser som en bandhund som släppts lös i skogen.

I princip varje låt höjer sig ett snäpp live. Det blir lite yvigare, lite svängigare, lite tuffare. Dessutom verkar Hellberg och bandet vara genuint glada över att få stå på scen och lira.

Janne Lindén tar de allra flesta solona under kvällen. Han har vad som krävs av en rockabillygitarrist, från brylkrämsfrissan till bootsen och allt däremellan. Han hinner med så många fräcka tricks att han nästan stjäl showen.

Affe Östlunds kontrabas mullrar under fötterna på publiken, som jublar varje gång Östlund lyfter det väldiga instrumentet upp över axeln medan han fortsätter spela. Trummisen Marcus Källström lägger en stabil grund för de andra och stöttar dessutom med stämsång.

Den stora majoriteten låtar hämtas från de fyra senaste plattorna, med tyngdpunkt på Flod av eld. Från den plockas bland annat titelspåret och ”Pil av silver”, som bägge hör till kvällens bästa.

En del av Nisse Hellbergs låtar på senare år har känts lite väl snälla och polerade. Men när tempot höjs, som i ”Kul att ses tack och adjö”, är det svårt att hålla fötterna stilla. Allra bäst blir det när bluesen tillåts svärta bildens kanter. Nya ”Jag är en skakad man” drivs framåt av hett pulserande djungeltrummor och ett olycksbådande gitarriff.

Några äldre låtar hinns också med. ”M/S Colinda” från Pepssamarbetet Röster från Södern hör till det mest medryckande Hellberg har skrivit och är en av kvällens höjdpunkter.

Det låter otroligt, men Nisse Hellberg berättar att han inte har spelat i Ystad sedan 23 maj 1984. Med tanke på publikens respons och hans eget goda humör lär det inte dröja 27 år till nästa gång.