En stilla och allvarsam stund med Irma och Uno

När publiken applåderar för extranummer så utbrister Irma: ”Vilket drag det var på er!” Betona ordet ”er” som i publiken.

Uno och Irma är aktuella med en vinter- snarare än julskiva och deras konsert sprider knappast julens glädjebudskap.

Nej, inga muntergökar. Också när de sjunger religiösa julklassiker som ”Stilla natt” och ”Jul, jul strålande jul” är det som om låttitlarna har frågetecken.

Konserten blir en stilla, allvarsam sång- och tankestund inför julen. Uno Svenningsson sjunger ju högst speciellt. Vad man tycker om honom beror på vad man tycker om hans sångstil, som ibland har en tendens att dölja melodin. Bra låtar gör han fortfarande.

Nya ”Stunder av lycka” kan bli ännu en klassiker. Också fin tolkning av Olle Ljungströms ”Kaffe och en cigarett”.

Irma Schultz Keller sjunger som en ängel, inte många svenska sångerskor som är bättre (ska vara syrran Idde då och systrarna Saxell förstås). När Irma sjunger egna låtar, bland annat den privata väckelsesången ”Komma till ro”, är röst, text och melodi en oskiljbar enhet. Artisten = människan. Som ett vittnesbörd – långt ifrån ”bara en låt”.

Att de vill sjunga, göra plattor och ge konserter ihop beror nog både på en gemensam tro och att rösterna kompletterar varandra så fint. Hans och hennes röst ger en bred stämsång, från mörkare till ljusare, där Irma varierar melodierna så det ibland låter som om de sjunger i kanon. Sparsamt men desto bättre komp, lite åt vispopjazz.

Andreas Hourdakis är en personlig gitarrist och Fredrik Hermansson, piano med mera, spelar lika frenetiskt i varje låt. Tur det förresten, när sången blev alltför stilla (jo, jag gäspade några gånger).

Svenningssons klassiker ”I en annan del av världen” var med förstås. ”Under ytan” kom som extranummer.

Efter inklappandet sjöng Irma också ”Famous Blue Raincoat” / ”Kom du nånsin iväg” (Cohen-Lundell) precis som den ska sjungas: Som en kvinna i en Leonard Cohensång.