"När jag dör vill jag inte till Himlen..."

Kultur och Nöje Artikeln publicerades

Den har letat sig in i många skåningars hjärtan och är omtyckt på både bröllop och begravningar. I dag fyller den 20 år. Låtskrivaren Michael Saxell berättar om hur "Om himlen och Österlen" kom till.

Det började med några flaggstänger. Eller snarare ljudet som bildades när flera flaggstångslinor slog mot sina stänger i vinden. Michael Saxell fångades av den säregna rytmen. Sen började han sätta samman ord. Små textstycken om Skåne, om Österlen och om att återvända hem.

Den dagen, 22 januari 1991, hade Michael Saxell varit på svensk mark i en vecka. Efter sjutton år i Kanada hade han och familjen beslutat att de skulle bryta upp och starta ett nytt liv i Sverige. Michael åkte först, två månader innan hustrun Jennifer och barnen, för att ordna med boende, skolgång och kurs i svenska för sin kanadensiska fru. Men Michael var i dålig form.

Ett år tidigarehade han varit med i en allvarlig bilolycka i Kanada, som nära nog kostat honom livet. Hjärtat stannade två gånger innan den akuta faran var över. När den svenske låtskrivaren lämnat sjuksängen upptäckte han att hans arm inte fungerade som den skulle längre. Varje gång han tog upp gitarren blev handen stum efter några minuters spel.

Trots omfattande undersökningar kunde läkarna inte hitta någon förklaring, men handen ville inte bli bättre. Och musicerandet såg ut att vara ett avslutat kapitel. Därav flytten och nystarten. Tanken var att Michael skulle börja jobba för sin far på den grafiska facktidskriften "Aktuell grafisk information" i Höör. Men den planen sprack snabbt.

– Efter kort tid på farsans kontor insåg jag att "det här går inte. Den här miljön kan jag inte existera i", säger Michael.

Farsan visade sig förstående, men hoppades nog att sonen skulle fastna för jobbet om han bara gav det lite tid. Så Michael fortsatte åka in till kontoret och hålla skenet uppe. Samtidigt sprang han mycket, som ett sätt att hantera ångesten av en livssituation som raskt höll på att gå från problematisk till krisartad.

Det var på en av dess löprundor som "Om himlen till Österlen" föddes.

– Jag sprang förbi några flaggstänger som stod på en idrottsplats. Jag hörde linorna slå mot flaggstängerna i vinden. De slog den rytmen som också blev rytmen i verserna.

Medan Michaelsprang började han formulera textrader och fick till en skiss på ett par verser. Verserna smakade så bra att han ville fånga dem. Gärna direkt. Men hur? Efter en stund fick han en idé.

Michael sprang till en telefonkiosk, men insåg att han inte hade några pengar i träningsbyxorna.

– Så jag bad telefonissan om ett mottagaren betalar-samtal, och ringde upp morsan och farsan och bad dem slå på telefonsvararen. Sen sjöng jag in, jag tror det var de två första verserna, på deras svarare.

I den första versionen av texten fanns flaggstängerna med.

– Det var något om flaggstångslinorna i vinden, att de lät som kastanjetter eller nåt sånt, säger Michael och skruvar lite på sig.

Exakt hurde där första textraderna gick minns han inte. Eller så vill han bara inte berätta.

– Det kasserade jag ju sen, av en anledning. Det var kass. Och det är väl preskriberat nu?, säger Michael Saxell.

De följande veckorna bestod jobbet på kontoret i Höör mest av att göra en demoinspelning av låten på en fyrkanalig portastudio som Michael hittat i byggnaden.

– Jag fick göra det i etapper. Det var inte så lätt, när handen la av och blev stum hela tiden.

När han var klar skickade han låten till Air Musics musikförlagschef Lasse Wiggman, som han hade haft en del kontakt med på tidigt 80-tal. Wiggman ringde redan nästa dag, sa att han tyckte låten var fantastisk och att han absolut kunde använda den.

Några dagar senare fick Michael Saxell höra att Östen Warnerbring skulle göra en ny Skåneskiva. Så Michael skickade sin låt även till honom. Också Östen ringde hörde snabbt av sig och sa att "den ska jag spela in".

I samma veva meddelade Wiggman att Lasse Stefanz skulle spela in den. Och inom några månader hamnade "Om himlen och Österlen" på både Östen Warnerbrings och Lasse Stefanz nya skivor.

– Det gjorde att jag fick blodad tand. Jag började skriva och spela in fler låtar på en liten kassettdiktafon. Och med tiden blev även handen bättre och bättre. Det var rätt knapert i början, och jag tog lite ströjobb som musiklärare och sånt här i Ystad för att dryga ut kassan. Men tre år senare var jag i full gång. Då kunde jag livnära mig på mitt låtskrivande.

Sedan dess har många andra artister, som Danne Stråhed, Lill Lindfors, Jan Malmsjö och Wizex, också gjort "Om himlen och Österlen" till sin.

– Den har sitt eget liv och det är underbart. Den var ett barn, som blivit vuxen, säger låtskrivaren själv.