Spänning för unga deckare

Text: Bengt Eriksson
Publicerad 4 januari 2010 10.17 Uppdaterad 28 juni 2010 2.54

Ungdomsböcker.
Ture Sventon privatdetektiv och Ture Sventon i öknen (bägge Rabén & Sjögren) har hittills återutgivits i Åke Holmbergs klassiska ungdomsdeckarserie (med Sven Hemmels fina illustrationer) om privatdetektiven Ture Sventon. Eller skrevs de som deckarpastischer för vuxna? I vilket fall: en kulturgärning att ge ut dem på nytt!
Det underfundiga språket och ordlekarna, som väl främst uppfattas av vuxnare läsare. (Fast min dotterdotter, 11 år, gillar också Sventon, så där måste finnas något mer, som värme och stämning, en berättartråd och lagom med spänning.) Om nu också några böcker med Tvillingdetektiverna av Sivar Ahlrud återutges så blir jag nöjd. Inte i samma virtuosa klass som Ture Sventon men Tvillingdetektiverna har influerat flera av dagens svenska barn- och ungdomsförfattare.

Svenska författare som skriver deckare för yngre läsare har ofta ett friare förhållande till olika genrer än de som skriver vuxendeckare. I barn- och ungdomsdeckarna blandas realistiskt och fantastiskt, verkligt och overkligt. Det kommer allt fler fantasydeckare, samtidigt som kriminalintriger vävs in i ungdomsromaner och tvärtom.

Det sägs att flickor inte läser böcker med pojkar som huvudpersoner och pojkar läser inte böcker med flickor. Stämmer det? Barn- och ungdomsböcker skrivs också för noga angivna åldrar. Men barn kan ju vara så olika, även inom samma åldersgrupp. Föräldrar eller mor- och farföräldrar ska nog inte alltid lita på den föreslagna målgruppen, vid eventuella inköp av bokpresenter.



Bland de yngsta deckarläsarna har Martin Widmarks serie om LasseMajas detektivbyrå (illustrerad av Helena Willis) blivit otroligt populär. Förra årets böcker, Kärleks- och Galoppmysteriet (Bonnier Carlsen), är uppbyggda precis som de föregående: plötsligt händer något märkligt – ja, skumt – i lilla Vallebys vardagliga liv och detektivbyrån får ett nytt fall att lösa. Morfar tycker att böckerna har väl enkla deckargåtor men de är ju desto mer charmfulla. Widmark berättar effektivt och underhållande.

Min dotterdotter läser fortfarande LasseMaja-deckarna men slukar dem inte längre. Jag försökte få henne att övergå till serien om David och Larissa, också av Martin Widmark (med Katarina Strömgårds illustrationer), för något äldre ungdomar. Men förgäves. Varför sa hon inte, men hon hade läst någon av böckerna och den tyckte hon inte om.

Det var tråkigt, eftersom morfar (fast vad vet jag?) tycker att böckerna om David och Larissa är en personlig blandning av spännings-, äventyrs-, kärleks- och fantasyromaner. I förra årets bok, Under en himmel av glas (Bonnier Carlsen), har David och Larissa fått stipendium för att besöka ett marinbiologiskt laboratorium i Nordatlanten. De smyger ner i en ubåt, som hör till laboratoriet, och hamnar – som alltid – i ett hisnande äventyr, den här gången under havsytan.



I stället ska jag försöka få Tilde, vårt barnbarn, att läsa Mårten Sandéns böcker om tvillingarna Peter och Petra Petrini i Lund med omnejd. Petrinideckarna är inspirerade av de nämnda Tvillingdetektiverna och i en tidigare bok, Tvillingarna, får Peter och Petra faktiskt träffa sina föregångare, Klas och Göran Bergendahl. Den nya boken, Geniet (R&S), är lika klurig, spännande och (hem)trevlig som de tidigare men miljön är New York. Så kanske bör Tilde börja med att läsa en annan bok i serien – till exempel Piraterna, som utspelar sig på Österlen.



Också Mysteriet med källarvampyren av Rose Lagercrantz (illustrationer: Rebecka Lagercrantz) och Hemligt brev till världen av Ulf Nilsson (illustrationer: Filippa Widlund; bägge utgivna av Bonnier Carlsen) kan passa som deckarläsning både jämsides och efter LasseMaja. Miljöer: Stockholm respektive Helsingborg. Den ena författaren har en flicka, Clementine med smeknamnet Humlan, och den andre en pojke, Johnny, som huvudperson.

Både Humlan och Johnny är detektiver, som löser deckargåtor med olika blandningar av realism och fantasi. Humlan får hjälp – och stjälp – av nyfikna utomjordingar och i Johnny & Co-böckerna (så står det på omslagen, Co syftar på läsarna och omvärlden) finns mörka stämningar av noir. De här gångerna handlar fallen om en flicka i Humlans skola som blivit biten av en vampyr och en dator i Johnnys hus som kopplats upp till hela världen.



Jesper Tillberg har börjat skriva en superdeckarserie, Skatans nyckel och De ondas blommor (B. Wahlströms), om Kapten Svea, en elvaårig superhjältinna. Svea har ärvt superkrafterna efter farmor, som (ja, troligen) blivit mördad. Samtidigt som berättelserna är som en serietidningsfantasi besöker Svea helt verkliga platser på Södermalm i Stockholm, till exempel tidningsaffären Papercut. Det blir en rätt häftig krock.



Lena Lillestes deckarserie om Tommy & Flisen, årets bok heter Mörka hemligheter! (Tiden), är ungdomliga mansromaner. Hon skildrar två skolkompisar – unga män – på väg att bli vuxna. De förälskar sig i olika och samma flickor. Den ene, Tommy, bor med sin ensamma mamma, som försöker hantera ensamheten och hela livet. Som om inte det räckte kommer en ny lärare till skolan, Micke, som verkar sympatisk men blir allt mer mystisk.



Inger Frimansson har skrivit ännu en vuxen spänningsroman för ungdomar, De starkare (Bonnier Carlsen). Egentligen är det ingen större skillnad när hon skriver för unga och vuxna. I centrum står ett par flickor, Jak och Aster, som med sin familj flytt till Sverige från kriget i ett namnlöst land.

Här blir de mobbade. Flickorna vill ta sig i den svenska vardagen men det är inte lätt. Också i Sverige hamnar de i en krigsliknande situation. Frimansson placerar kriget och rädslan mitt ibland oss. Det blir starkt och gripande att läsa, vilket fler än jag tycker. Inger Frimansson tilldelades ungdomsdeckarpriset Spårhunden 2009 – "för årets bästa barn- och ungdomsdeckare".



Även Magnus Nordin skriver romaner för äldre, nästan vuxna ungdomar, ibland deckare och alltid spännande. Ofta skrämmande också. Hans böcker kan passa lika bra för killar som för tjejer. Djävulens märke (Bonnier Carlsen), som kommit i år, är en ganska typisk blandning á la Nordin: psykologisk kriminalroman och skräck med övernaturliga inslag.

En ny, kvinnlig lärare kommer till Katarina Östra skola på Söder i Stockholm: en ung kvinna som genast får bra kontakt med värstingklassen. Men det är något konstigt med henne. Hade hon inte mörkblå ögon? Nu har de ju blivit gröna! Vem är lärarinnan? Egentligen. Vad är hon? Snart börjar allt mer konstiga, hemska saker att hända i skolan. Där utspelas en kamp – mellan ont och gott. Frågan är: Vad är vad och vilket vinner?

Större eller mindre text



Mest läst på Nöje
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu