Den svenske filmtsaren

Det är september 1959 och en amerikansk filmagent skriver till Harry Schein i Stockholm: Kanske skulle Ingmar Bergman vara intresserad av att filma den nyutkomna trilogin "Sagan om ringen" av professor JRR Tolkien?

Schein svarar, med den rättframhet/arrogans som gjorde honom så känd och ökänd: "Ingmar Bergman intresserar sig för den mänskliga psykologin, inte för kärlekshistorien mellan kung Aragorn och älvornas drottning".

Och en svensk storfilm gick om intet.

Historien om Bergman och Ringen är bara en av många, många anekdoter om Harry Schein som finns med i praktverket "Citizen Schein" som nu ges ut av Kungliga biblioteket. Med 300 sidor, två dvd-skivor och medverkan av namn från både litteraturen (Theodor Kallifatides), politiken (Ingvar Carlsson) och filmen (Cissi Elwin Frenkel) tecknas en både bred och djup bild av det närmaste vi kommit en svensk filmtsar.
En av de medverkande är förre kulturministern Bengt Göransson (S), som i sitt kapitel kallar Schein "en politisk katalysator".

– Han spelade tennis med Olof Palme och hade mycket nära kontakt med honom och dem som man kunde kalla den socialdemokratiska intelligentian. En akademikergeneration som jag själv inte alls hade någon kontakt med. Harry var aldrig den som genomförde de politiska åtgärderna, men han var nödvändig för besluten och det politiska tänkandet hos Palme.

Göransson säger att hans bestående intryck av Harry Schein var dennes intellektuella briljans:

– Det finns både skakande och roliga minnen av den. Han var inte i första hand en dålig förlorare utan en dålig vinnare. Om han vann en förhandling måste han genast upp och "stampa på liket". Den som vinner en förhandling måste alltid se mer ledsen ut än den som förlorar, det misslyckades Harry med konsekvent.
Enligt Göransson är Scheins viktigaste arv hans skapelse av Filminstitutet och Filmavtalet.

– Avtalet är ett av de bästa uttrycken någonsin för det som brukar kallas blandekonomi: En överenskommelse mellan branschen - även den amerikanska filmbranschen - och staten om att finansiera svensk film.

På dvd-skivorna som följer med boken finns ett avsnitt av SVT-debattprogrammet "Kvällsöppet" från 1971. Där leder författaren P O Enquist en debatt mellan Schein, författaren Vilhelm Moberg och filmkritikern Nils Petter Sundgren om svensk buskisfilm. Schein och Sundgren kom under åren att ha många filmpolitiska duster.

– I mina memoarer som kommer ut i höst har jag ägnat ett helt kapitel om honom. Han var en intellektuellt attraktiv person men också kolossalt arrogant. Någon har jämfört oss i Vilda Västern-termer, att han var "the fastest gun alive" och jag var den unge revolverkillen som skulle utmana honom till varje pris, säger Sundgren.

Att Harry Schein hade en stor betydelse för svensk film rent strukturellt är odiskutabelt. Han var chef för Filminstitutet under femton år, konstruerade Filmavtalet och var verksam både som kritiker och stridbar debattör. Men hade han någon betydelse för innehållet i filmen? Hade svensk film sett annorlunda ut utan Schein? Nils Petter Sundgren tvivlar på det:

– Det hade han nog velat. Jag tror att han var besviken på den punkten. Svensk film tog andra vägar under hela 1970-talet, och filmskaparna påverkades knappast av honom. Men att han gjort en stor insats i svensk film kan ingen ifrågasätta. Och han var min bästa ovän.




Erik Helmerson



@05 Funktion olåst inget indrag: Harry Schein föddes den 13 oktober 1924 i Wien, Österrike. År 1939 kom han till Sverige som ensamt flyktingbarn sedan förföljelsen av judar tilltagit i hemlandet.

+ I Sverige utbildade han sig till kemiingenjör och arbetade som vattenanalytiker. Efter att ha sålt sitt företag blev han tidigt ekonomiskt oberoende.

+ 1956 gifte han sig med skådespelerskan Ingrid Thulin. Vid denna tid skriver han filmkritik och blir en alltmer aktiv film- och kulturpolitisk debattör.

+ I början av 1960-talet är Schein huvudarkitekt bakom Filmavtalet, grundar Filminstitutet och blir dess första chef år 1963. Samtidigt blir han en av det offentliga Sveriges mest aktiva, kontroversiella och fruktade debattörer. Från sin position som fri socialdemokrat och kulturpamp angrips han av, och angriper, ständigt den så kallade filmvänstern med regissörer som Bo Widerberg, Stefan Jarl och Vilgot Sjöman.

+ Även efter sin karriär behöll Schein länge sin position i debatten. Bland annat skrev han böcker och regelbundna krönikor i Dagens Nyheter.

+ Harry Schein avled den 11 februari 2006 efter en närmast livslång överkonsumtion av cigaretter och whisky av märket Cutty Sark. Efter hans död uppstod en infekterad rättstvist kring hans testamente, en tvist som ännu inte är definitivt avgjord.