Dessa fantastiska väverskor från Everlöv

Senaste veckan har jag gått in på SvT Play och sett programmet gång på gång. Nej, jag kan inte se mig mätt. Så vackra färger och fina mönster. Och vilken tid det måste ha tagit att väva dessa gobelänger, dessa skånska flamskvävnader, oavsett om det var agedynor, jynnen, bänklängder, brud- eller vaggetäcken som vävdes.

Förra torsdagen hade min hustru och jag som vanligt tittat på Antikrundan i SvT-ettan och slog över för att också se Antikmagasinet på Kunskapskanalen. En lockande programrubrik: Skånska vävnader. Kameran panorerade över färgrika vävnader och Knut Knutson introducerade med att berätta om sin första kontakt med skånska allmogetextilier. Det var på en gårdsauktion i Skåne. Plötsligt började en av de stora antikvitetshandlarna att köpa in, som Knutson tyckte, "vanliga kuddar".

I teveprogrammet medverkade också textilexperten Anette Granlund, som berättade om de flamskvävande gästgivardöttrarna i Everlöv på 1700-talet, samt den iranske matthandlaren Tagdi Mahdavi, som hade börjat samla på skånska flamskvävnader för att de påminde om mattor hemifrån.

Olika motiv: röda lejon, blåa papegojor, röda tulpaner, gröna blad, mönster i olika färger, gubbar och gummor, på en sittdyna fanns två bilder av bebådelsen (då ärkeängeln Gabriel berättar för Maria att hon ska föda Guds barn).

De starka färgerna var antingen importerade eller också tillverkade man färgerna själv av olika växter – som vejde (blå) och krapp (röd). En annan röd nyans fick man av kochenill, en liten lus. Mönstren vävdes med ull men varptråden var lin.

Så komplicerat! utbrast Knutson. Ja, hur kom någon på att behandla linet på alla dessa sätt? I programmet visas en svartvit gammal film om lintillverkning: linet rycks ur jorden, frökapslarna slås av, linet torkas, det bråkas (fibrerna slås sönder), skäktas (de sista vedämnena tas bort) och sist häcklas det (först då är linet så lent och fint att det efter spinning kan användas vid vävning).

Jag ville veta ännu mer, tyckte det borde finnas en konstbok i coffee table-format med vackra färgbilder på alla vävnader från Everlöv. Men det enda jag hittade på Sjöbo bibliotek var en tunn bok om Skånsk flamskvävnad av Kerstin Winther och en gammal från 70-talet om Gästgivardöttrarna i Everlöv av Gertrud Ingers.

Jag läser om flamskvävningens historia, från Egypten vid Jesu födelse och till Sverige kring år 1600. Och jag räknar flamskväverskor: de sex döttrarna till gästgivaren i Everlöv, deras döttrar och dötterdöttrar. Även om det fanns flamskväverskor också på andra skånska orter så anses det att gästgivardöttrarna i Everlöv vävde allra finast.

Boken om de vävande gästgivardöttrarna innehåller många bilder – men tyvärr alltför få färgbilder, de flesta är tryckta i svartvitt. Om ni tycker det är bökigt att se teve i datorn så sänds förresten Antikmagasinet i repris på Kunskapskanalen ikväll klockan 19.30.