En stark kvinnas kamp

Hon brukar också ofta kallas "den första kvinnosakskvinnan". Skriften "Till försvar för kvinnans rättigheter" från 1792 fick stor betydelse. Wollstonecrafts argument drabbade inte minst genom sin självklarhet, sin tydliga enkelhet.

I grunden säger hon att kvinnor inte på minsta sätt är underlägsna män. Däremot kan de framstå som mindre vetande, och därmed underlägsna män, eftersom de inte fått en likvärdig utbildning. Ge kvinnor samma utbildning som män och skillnaderna försvinner. Tonen i skriften är ofta saklig även om det finns partier där en helig ilska över missförhållandena och förtrycket befriande stiger upp till ytan. Boken innehåller också en del förslag till pedagogiska program och propagerar för att flickor ska sättas i skola.

Mary Wollstonecraft föddes den 27 april 1759 i Spitalfield i utkanten av London. Under hela sin uppväxt kom hon och hennes sex syskon att flytta runt till olika platser då hennes far, Edvard John Wollstonecraft, ständigt misslyckades med sina affärer – med bland annat ett par konkurser som resultat – och inte kunde nöja sig med att vara jordbrukare.


Hennes far var långtifrån en trevlig människa. Han slog sin hustru, hade ett fullständigt oförutsägbart humör och kunde explodera vid minsta missräkning. Mary tvingades ofta att gå emellan och försöka skydda modern från faderns brutala misshandel.

Själv fick Mary Wollstonecraft, som tidens sed påbjöd, en ganska bristfällig utbildning. Under de tidiga tonåren greps hon dock av en stor kunskapstörst och läste enorma mängder. Senare startade hon tillsammans med bland annat två av sina systrar en dagskola.

Den avgörande förändringen i hennes liv får man ändå säga inträffar när hon i augusti1787 flyttar till London. Där kom hon på ett tidigt stadium i kontakt med den radikale förläggaren Joseph Johnson, som året därpå började ge ut tidskriften Analytical Rewiew där Wollstonecraft skrev flera hundra recensioner och artiklar. Det är också nu hon på allvar inleder sitt arbete som fri skribent. Hon lär sig språk – franska, tyska, italienska – och gör en mängd översättningar för att dra in pengar vid sidan av sitt eget författarskap.

Det är också genom Johnson som hon flera år senare träffar filosofen och samhällskritikern William Godwin. Hon har då en treårig flicka, Jenny, som föddes under åren Mary Wollstonecraft tillbringade i Frankrike, i revolutionens efterdyningar. Hon har dessutom, i samband med att förhållandet med den "amerikanske äventyraren" Gilbert Imlay havererade, två självmordsförsök bakom sig.

Första gången som Godwin och Wollstonecraft träffas, under en middag i november 1791 hemma hos Johnson där den radikale frihetskämpen och upplysningsfilosofen Thomas Paine var kvällens attraktion, finner de varandra allt annat än sympatiska. De tycks inte vara överens om någonting. Det skulle dröja flera år innan de började umgås, ända fram till 1796.

När de då träffas, växer vänskapen, samhörighet blir större, umgänget tätare. "Det var vänskap som smälte till kärlek", skriver Godwin senare i boken om Wollstonecraft. "Före vår ömsesidiga deklaration kände båda sig till hälften säkra, ändå darrade båda av iver att få fullständig visshet." "Mary Wollstonecraft. Författaren av Till försvar för kvinnans rättigheter" av Godwin har nu kommit i en utmärkt svensk översättning av Erik Carlquist och är försedd med ett intresseväckande och kunnigt efterord av idéhistorikern Elisabeth Mansén.

William Godwin sätter sig ner och skriver om sin döda hustru två veckor efter hennes död den 10 september 1797. Han skriver boken på tio veckor. Det är ett sorgearbete. Det är häpnadsväckande med vilken klarsyn och öppenhjärtighet Godwin skriver. Han tvekar inte inför att ingående skildra Wollstonecrafts komplicerade förhållanden med Gilbert Imlay, han framställer hennes passionerade kärlek och det lidande hon senare genomgick när hon insåg att hon var bedragen. Han gör det på ett finstämt, känsligt och allt annat än upprört sätt.

William Godwins ideal var helt präglade av upplysningsrörelsen. Han trodde på rationaliteten, på intellektets möjligheter och – i avsevärt högre grad än sin samtid – på att ärlighet och uppriktighet skulle vara den avgörande ledstjärnan i människans liv. Däri liknar hans tankar de idéer om ett genomlyst – ett alltigenom öppet – liv som Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre långt senare propagerade för.

Där finns även andra likheter paren emellan. Det samliv som Wollstonecraft och Godwin utvecklade, där de lämnade varandra ifred – gav varandra generöst med utrymme – för att deras intellektuella arbete inte skulle bli lidande av äktenskapet blev till en förebild för andra.

De praktiserade förvisso inte fri kärlek, men de levde ett fritt och öppet och skapande liv tillsammans.

När biografin kom ut väckte den ett enormt rabalder. Mottagandet var närmast aggressivt. Många ansåg att William Godwins frispråkighet och ärlighet var grym, ja rentav kallhamrat hjärtlös. Hur kunde han skriva om hennes självmordsförsök? Om hennes tidigare män? Att hon inte var gift med sitt första barns far förvandlades till en skandal. Han uppfattades, skriver Elisabeth Mansén i efterordet, "som en känslokall man som avslöjade en älskad kvinnas innersta hemligheter".

Mary Wollstonecraft dog i barnsäng när hon födde deras dotter. Barnet fick sin mors förnamn. Senare blev hon som författare känd under namnet Mary Shelley. Hon skrev en mängd romaner, mest känd är "Frankenstein".