Eurovision väntar

Två låtar som likt laser genom solsmält smör genomborrar den luttrade schlagermuren och går rakt in, griper tag om ett annars så luttrat bultande musikhjärta. Och berör.

Peter Jöback såklart. Anna Bergendahl årets sensation. Där bör ni ha någon av vinnarna i årets upplaga av Melodifestivalen.



Men bakom dem flåsar "Idol"-effektens flickfavoriter hack i häl. Darins nyupptäckta balladmognad, Eric Saades regndans, Ola – ostoppbara Ola, nu med extra pyro. Liksom smågluttarnas och mormödrarnas givna favoriter i tralla-la-liga Bolibompiga Sanna Nielsen-kopiorna Timoteij.

Och smågluttsmammornas lite jämngamle 30+-favorit Andreas Johnson.

Och schlagerfundamentalisternas okrönta drottningar Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson.

Och – nytt för i år – P3 Pop-publikens och den svenska indiepoprörelsens alldeles egna musikaliska kelgris, den enda i årets finalfält som komponerat sitt bidrag alldeles själv – Salem Al Fakir. Han om någon kan få en helt ny röstargrupp att sälla sig till Sveriges största musiktävling i kväll. Han har faktiskt årets bästa låt.



Det som i det längsta såg ut som en mansdominerad tillställning jämnades ut lagom till internationella kvinnodagen. Det som också såg ut som ett debutanternas genombrottsår, jämnades också ut till ett 50/50-läge debutanter/schlager-rävar. Ett startfält som på förhand kändes andefattigt och fick konkurrera om tittarsiffrorna med OS, utkristalliserades på schlager-resans gång till ett av de mer rafflande Melodifestivalsåren där nya musikgenrer och nya tittarröster hittade fram. Hör och häpna – en utveckling!

Återstår bara det sista körsbäret på moset – en vinnare. I kväll. Mot Eurovision.