En kväll utan höjdpunkt

Efter en lite darrig början bjuder han på den där underfundiga humorn som blivit hans kännetecken.

När han beskriver hur mormodern till hans barn kallar flickan för ”lilla rackare” och sen läser upp definitionen av rackare ur Nationalencyklopedin, ”bödelns barn”, skriker publiken av skratt. Blir Anders Johansson bara lite självsäkrare på scen så blir han en utmärkt stand-up komiker.

Varför Måns Möller måste skrika på scenen är ett mysterium. Hans skämt om hur utvecklingen på text-tv stått still är roligt men i övrigt känns hans nummer ofta tjatigt. Hur många skämt har inte dragits om Facebook redan?

Att någon statusuppdaterat sin profil med att hon står och kokar blomkål var kanske roligt för tre år sen men knappast nu. Skämten om tjocka och fula tjejer som är snyggare på sin profilbild får mig bara att skruva på mig och må illa. Riktigt lågt.

Ann Westin är, som hon själv konstaterar, enda tjejen på scenen. Det är synd. För det känns väldigt grabbigt. Westin är rapp i käften och rolig, men ändå räcker det inte riktigt hela vägen.

Tajmingen och tonfallet har hon stenkoll på men manuset är svagt och efter ett par minuter känns det som hon tömt sin repertoar.

När Soran Ismail kliver på scen och säger att det lätt blir grabbigt i sådana här sammanhang förväntar jag mig en frisk fläkt. Istället följer tio minuters konstant tjat om kiss, bajs och böghögar.

Han är inte den enda under kvällen som drar sådana skämt och jag saknar intelligent humor med svärta.

För Jesper Rönndahl är det också debut som stand-up komiker denna kväll men han lyckas sämre än Anders Johansson. Mest står han och flamsar och skrattar åt sina egna skämt.

Özz Nujen är proffsig och siktar högre än de andra. Han har förstått att riktigt bra humor är den som tar upp allvarliga ämnen. Hans berättelse om ett försök att lyckas som komiker i New York är fantastiskt:

”Jag förlorade också någon i 9/11. Det var han som flög planet”. Svart humor när den är som bäst. Men ändå känns han inte riktigt i form och han kliver av scenen tre minuter för tidigt. Publikens besvikelse är påtaglig.

När folk fäller ihop sina stolar och skyndar mot bilarna är känslan som dröjer sig kvar att alla väntat på en höjdpunkt som aldrig kom. Ett nummer som lyfter showen, ett nummer som står ut. Jag kommer inte att minnas mycket från kvällen.